Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvaraf sedermera det ena lemnades uti riksarkivet, men det andra uti riddarhusdirektionen. Denna ceremoni jämte några andra underskrifter voro orsaken till detta sammanträde, jämte afskedstagandet.
Sedan jag justerat sista protokollet och gjort konvoluten färdiga, vinkade kungen mig till sig och befallde mig genast gå upp efter statuterna och dekorationen och lemna honom dem oförmärkt. Jag skyndade mig, återkom, innan förseglingen var slutad, och fann utväg att utan minsta uppmärksamhet tillställa honom sakerna. När allt var gjordt och han af talmännen blifvit underrättad, att intet mera återstod, upplyfte sig konungen hastigt och sade: "Men för mig återstår, att, innan jag slutar dessa sammanträden, betyga min tillfredsställelse öfver den enighet, det inbördes förtroende, hvarmed de under brydsamma omständigheter blifvit oafbrutet förda och skyndsamt slutade. Men huru skulle jag säkrare eller för mig angenämare kunna förklara den, än om det vedermäle, jag däraf söker att gifva både allmänheten och eftervärlden, tillika vittnar om min aktning för en verklig förtjenst. Jag har funnit ibland Eder, gode herrar af adeln, den gråhårsman, som snart ett halft hundrade år vid alla riksmöten tillvunnit sig en utmärkt uppmärksamhet och förtroende. Hans insigter, den mindre vanliga gåfva han eger att framföra sina tankar och behagligheten af hans umgänge hafva varit oss nyttiga, gagneliga, och jag nämner icke, huru de för mig enskildt varit angenäma. Edra ögon äro redan fästade på direktör Frietzsky — det är honom jag menar. Jag nämner honom till kommendör af min Vasaorden, och min tanke är, att inför Eder genast dubba honom".
Scenen var stark. Frietzsky satt på sista adelsbänken, han steg fram ett par steg, höjde sin högra hand och bugade sitt hufvud. Adeln förargade sig öfver detta ädelmod hos konungen och fruktade svaghet hos sin hjälte. Biskoparne, som i allmänhet icke hatade hvad man kallar mezzo termine, marquerade mycken complaisance; det öfriga sällskapet led tarmvred af förargelsen.
Frietzsky svarade: "Förlåt, allernådigste konung, åt min häpna förundran, att jag ej kan betyga min tacksamhet. Den nåd, mig blifvit tillbuden, alltid smickrande för en undersåte, är det ännu mera för mig af det sätt, hvarmed E. M. behagat göra det, af dess nådiga uttryck, af stället, af stunden och tillfället — hvarför kan jag icke relevera ännu mera? Men den minsta frestelse hos mig att den emottaga, skulle däraf göra mig ovärdig. När E. M. vid sin kröning instiftade Vasaorden, behagade E. M. kommunicera sitt nådiga beslut därom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
