Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sekreta utskottet. Jag var då äfven ledamot däraf. Jag älskade redan E. Maj:ts hjärta och önskade E. M. alla möjliga tillfällen att förbinda sig trogna undersåtare. Större delen, jag vågar nästan säga hela adeln, hade samma tanke; men saken fann ett oförmodadt motstånd, hvilket E. M. icke ignorerar. Min känsla bragte mig att tala i ämnet, då en ledamot af prästeståndet, mycket bekant i sin tid, prosten Kröger från Skåne, attaquerade min tanke och äfven mig, såsom den där sökte bereda mig E. Maj:ts nådiga åtanke vid utdelningen af denna orden. I min ifver gjorde jag då en ed, att om någonsin en dylik nåd mig skulle tillbjudas, skulle jag den mig alltid undanbedja. Jag gick visserligen för långt; men min ed är gifven, och den hindrar mig nu ifrån åtnjutande af E. Maj:ts nåd. E. M. kan ej annat än gilla min försakelse, men aldrig tvifla om min underdåniga tacksamhet. Därom skola mina återstående dagar äfven vittna; och hvilken utvärtes hedersbetygelse kan uppväga den ära, jag njutit, eller den tillfredsställelse, jag däraf känner?"
Frietzsky framträdde då, och då rann en tår. Han kysste kungens hand två gånger, och sade: "E. Maj:t, misstyck mig icke"!
"Nej, min kära Frietzsky, Er refus är ej svår att emottaga, då den är dikterad af äran och dygden. Den justifierar ännu mera hvad jag velat göra för Er".
Konungen slöt därefter sekreta utskottet med en vacker harangue, och gick därpå upp i de öfre rummen. Alla komplimenterade Frietzsky. En af adeln sade honom: "Nå, den räfven fick lång rumpa". "Insultera ej", sade Frietzsky, "en vacker gärning och moment! Hela ståndet bör dela min enskilda erkänsla". Därefter blef tonen utaf approbation allmän.
Adeln samlades uti konungens rum för att följa ned på salen. Armfelt uppsökte mig med mycket stoj, och för att gifva sig en merit attaquerade han mig i högen och frågade: "Refuserade Frietzsky?" — "Ja", svarade jag. — "Kungen blef väl piquerad". — "Nej". — "Kors, hvad jag varit alarmerad!" — "Hur då, som idéen ej kom från dig, kan du ju vara tranquille".
Ceremonien började. Lindbloms predikan var ej af hans bästa arbeten, men mera att berömma än lasta, och kritiken däröfver roulerade mera på hans person. Det öfriga af ceremonien gick för sig och slutades utan märkvärdighet.
Så snart konungen kom af salen, inkallades uti sängkammaren alla närvarande serafimerriddare och kommendörer af de andra orden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
