Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då utnämnandet skedde af Nordin till kommendör samt af Håkansson och Ahlman till riddare af Nordstjerneorden och af 4 utmärkta ledamöter af borgareståndet till riddare af Vasaorden. Dubbningarne gingo genast för sig, och när de voro slutade, befallde kungen mig att stanna qvar. Kungen upptog då historien om Frietzsky. Man hade litet aigrerat ämnet, men det gaf sig, och han sade sig vara mycket nöjd med hvad som skett och med sin démarche därvid.
Under allt detta märkte jag en synnerlig oro, många tittningar i fönstret, mycken illfänad att adelns deputerade skulle komma tillbaka med landtmarskalksstafven. Salomon kom med sina droppar. Kungen var röd obeskrifligen, nådig, caressant, sade mig de ömmaste saker om mitt nit och arbetsamhet etc. etc. Efter vanligheten vid slika agitationer gick han fram och tillbaka och höll mig under armen. Min förundran gick ända till bedröfvelse; men jag vågade icke visa den. Under det vi så gingo, gaf han mig ett qvartblad postpapper, ihopviket i fyra delar, och sade: "Gif det åt Strandberg och bed honom komma upp med underskriften i eftermiddag". Jag ville se därpå, men fick ej förrän en stund därefter, då flere började inkomma, tillfälle att titta därpå. Det innehöll, att öppen resolution på friherrevärdighet skulle expedieras för mig. Jag var ej insensible däråt, icke heller deciderad att resignera därtill för alltid; men utom det sällskapet af den dagens promotion icke flatterade mig, konvenerade det hvarken mitt förhållande eller mina vuer att få belöningar såsom för riksdagsmeriter. Jag fann äfven utväg att détournera den gracen och utbedja mig den framdeles, i anledning af hvad H. Maj:t själf många gånger sagt, att det var en sottise för fattiga och barnlösa att vilja blifva baroner. Dokumentet, som jag återlemnade, lärer vara funnet uti salig kungens papper.
Ändtligen anlände adelns deputerade. "Hvem har stafven? Hvem för an dem?" — "Grefve Brahe". — Ny inquiétude, men likväl kunde jag ej begripa orsaken. Det var ingen fråga om den stränga etiketten; tvärtom, man syntes mindre angelägen att kalla in drotsen och riksmarskalken. När grefve Posse å ämbetets vägnar anmälde deputerade, steg kungen utan att svara hastigt till mig och frågade, om han var mycket blek. Han var det visserligen, men jag svarade: "E. M. ressenterar sig af dagens fatiguer". — "Ack nej", sade han. "Om du visste huru svårt det är att vara kung!" — Då blef jag helt förskräckt. Grefve Posse tillsades att införa de deputerade. De kommo in, och alla sex voro personer af konungens enskilda bekantskap. Grefve Brahe gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
