Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en liten täck harangue, hvarunder kungen skiftade färg. När kungen skulle svara, darrade underläppen, ögonen fyllde sig med vatten, och han talte just precist sålunda: "Min grefve" — (en lång tystnad). "Min grefve, jag emottager af er hand — af er hand, min grefve, emottager jag denna staf. Jag hade önskat — jag försäkrar, att jag förblifver Ridderskapet och Adeln med all kongl. nåd och ynnest" etc. H. Maj:t omfamnade häftigt grefven, som förundrad, blek och med orörliga ögon kysste dess hand. Sedan deputerade alla kysst hand och gingo ut, sade kungen: "Ah ça, jag har då gjort hvad jag kunnat" — och gåtan upplyste sig för mig.
Jag fann det kungen, som länge önskat göra grefve Brahe till riksmarskalk, hade därföre endast chargerat grefve Oxenstjerna med vikariatet och trodde sig vid detta tillfället finna anledningar därtill. Men saken var ej beredd, grefve Brahe väntade sig ej därtill, kanske hade han aldrig låtit öfvertala sig, kanske såg kungen däruti icke blott en réconciliation med grefven, hvilken han verkligen älskade, utan äfven ett steg till någon mera allmän med adeln; men det lyckades icke, och sedermera blef ej tid till nya försök i den vägen.
Kl. 5 gingo alla att äta middag. Strax efter middagen kom jag upp, då Ruuthen var qvar, som hade en accablerad min. Baron Armfelt furieux. Alla voro då uppkomna för att få tacksägelser, gratifikationer m. m. Hvad konungen utdelte till höga vederbörande, vet jag ej och frågade icke därefter. Jag blef inkallad, då konungen berättade mig, att han med surprise funnit Ruuthen missnöjd, och trodde att, då han fått taffelpenningar och den vanliga landtmarskalkspresenten, borde han vara nöjd, sedan han inom så kort tid erhållit så många gracer och saker. — Jag gjorde reflexioner öfver den åtskillnad, som kanske kunde vid detta tillfället göras emellan honom och ståndet, och att det senare, vandt vid någon utvärtes hedersbetygelse åt sin chef, skulle kanske stöta sig af att nu sakna allt sådant; att för öfrigt baron Ruuth, hvilken jag för sin enskilda del visserligen trodde vara fullkomligen tillfredsställd, skulle blottställas för hårdare omdömen. H. Maj:t fann mina skäl och gjorde honom till grefve, hvarom han redan prevenerat en och annan att så skulle ske, men befallde mig att genast säga honom det och tillika, att denna värdighet ej gick till flere barn än till hans äldste son, och att han för honom borde göra ett fideikommiss.
När jag kom ut, var baron Ruuth hemfaren, och jag begaf mig till honom, där jag fann Armfelt. Bägge öfverföllo mig om kungens ingratituder, horreuren däraf, och huru illa det var beställdt, att omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
