Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kungen icke gafs en enda människa, som någonsin tog intérêt af sina vänner och påminte om deras och allmänhetens pretentioner. Jag uthärdade hela stormen och framförde sedan min kommission. Nytt alarm. Armfelt afstyrkte, och Ruuthen vågade ej samtycka till sina öfriga barns exklusion. Wahrendorffs kontor imponerade. Man gjorde mig exposition af sin belägenhet, af alla omständigheter, och man besvor mig att employera alla möjliga skäl för att undvika denna fatala familjedistinktion, under villkor hvaraf man icke vågade acceptera hela saken.
Jag kom tillbaka som en syndabock. Kungen mötte mig leende: "Jag hoppas herr grefven fann sig förnöjd". Jag började då beskrifva hans erkänsla på det bästa sätt, jag förstod; men ock tillika, huru svårt och omöjligt det var honom som far att göra skillnad emellan sina barn och som man att likasom erkänna inferioriteten af sitt senare och nuvarande äktenskap emot det förra. Jag insinuerade under detta thema allt, hvad mig blifvit uppdraget. Kungen svarade mig: "Ja, det får då vara ogjordt; vi skola ej mera tala därom. Jag har glömt säga dig, att Håkansson refuserade samma Vasaband, hvilket jag sedan offererade Frietzsky". — Jag svarade aldrig ett ord därtill; kanske, trodde jag, kan det så vara; kanske säger man det för att ursäkta den frihet, man tagit sig att gå galet därmed.
Kungen fortfor: "Armfelt är alldeles rasande; hvar är han, hvad vill han, har han icke heller fått nog? Han excederar mig. Vill han bli grefve? Det skall han få, men ingenting annat, och det måste du säga honom". Jag gjorde min af att gå, men vände tillbaka och sade: "E. Maj:t förlåter, att jag anser min skyldighet att göra ännu en erinran rörande baron Ruuth af en omständighet, hvaraf jag visserligen för min del icke gör något värde, men som oppositionen icke skänker och som kan få en förbannad verkan på de andra stånden. De skola säga att mademoiselle Wahrendorffs barn äro likväl icke så goda som fröken Sparres, och att hela distinktionen är gjord för att offentligen låta eklatera missnöje öfver hans mésalliance, hvarom icke felas historier". Efter någon vidare diskurs häröfver gillades min reflexion på det sättet, att Ruuthens son af senare giftet skulle äfven blifva grefve med villkor af ett fideikommiss för honom; men ingen af döttrarna, icke heller tillkommande söner skulle därunder begripas.
Jag affärdades åter till Ruuth, som fann konditionerna drägligare; han ville icke släppa grefskapet; jag bekände honom uppriktigt min förtviflan om bättre villkor, och han anammade med tacksägelse. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
