Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka, så kom ihåg hvad jag nu säger Er, att oppositionen är all. Det dependerar kanske sedermera mest af mig själf och min egen försigtighet att göra mina återstående dagar tranquilla". Efter en liten tystnad fortfor konungen att fråga mig, om jag ännu i dag träffat många, om händelsen ännu vore mycket bekant, hvad sensation den gjorde m. m.; men då därunder anmäldes, att generaldirektören Acrel och de öfrige medici och kirurger endast afvaktade H. Maj:ts egen befallning för att få sondera blessyren, tillsade konungen mig att få gå ut emellertid, men att ej gå bort, emedan H. Maj:t sedan ville tala med mig. Öfverstekammarjunkaren generalen baron Taube hade emellertid åter inkommit, och konungen förbehöll sig att han ville blifva närvarande så väl då, som vid alla andra förbindningar eller förefallande operationer af läkarne, hvilket ock bemälte herr baron till sista stunden uppfyllde. Om ej mitt minne bedrager mig, voro jämväl deras excellenser riksrådet herr baron Fredrik Sparre och riksmarskalken grefve Oxenstjerna närvarande vid denna sondering.
När den var slutad, aflemnade öfverdirektören Theel, som densamma förrättat, sin underdåniga berättelse till H. K. H. hertigen af Södermanland. Kulan (man fruktade då ej ännu för tvenne) hade icke kunnat råkas, men en spik hade blifvit tagen utur blessyren, sådan som den, hvilken förut var funnen uti stoppningen af jackan. Efter kammarbetjeningens berättelse var ännu eld uti berörde stoppning, när jackan aftogs på operahuset. Allt syntes bevisa skottets svårare art och vådan af dess följder. Doktorerna sökte trösta med ett hopp, att kulan möjligen kunnat taga en direktion, hvarigenom hon utan lifsfara kunde behållas i kroppen, och de anförde exempel af flere personer, hvilka lefvat och ännu lefva efter lika blessyrer; men oro och fruktan lemnade föga rum för dessa föreställningar.
En stund därefter blef jag åter inkallad, då tillika anmältes, att hela officerscorpsen af blå och gula gardet voro uppkomna, anförda af öfverstelöjtnant Liljehorn. Konungen lät Liljehorn komma in, kallade honom till sig, gaf honom sin hand, hvilken Liljehorn kysste tvenne gånger med den bestörtning, som alla närvarande funno naturlig af tillfället och hans enskilda tacksamhet. Jag fann kungen matt, mera lidande af plågorna, andedrägten något tätare, färgen starkare, men ögonen hade all vanlig klarhet, hvilken de äfven ända till det sista dygnet oförändradt bibehöllo. H. Maj:t sade sig finna, att hans närvarande belägenhet, hvilken ej annat kunde än mycket förvärras, åtminstone under en instundande suppuration, omöjligen kunde tillåta H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
