Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den i bägge händerna, som satt och talte med honom, stundom måste äfven någon af kammarbetjeningen sätta sig golfvet, för att hålla emot fötterna, särdeles den venstra. Under de senare dagarne gaf blessyren vid den allra minsta rörelse och följaktligen nästan beständigt en besvärande stank ifrån sig. Denna svåra lukt förorsakade konungen ofta mattighet och då, så väl som dessemellan, stänktes sängkläder och alla närvarande med Eau de Cologne, hvaraf konungen fann förfriskning. Vid ömsningen emellan sängen och stolen kunde konungen likväl alltid stödja på benen. Sällan klagade han öfver sina plågor, men oupphörligen frågade han hvad klockan var, och hvilka voro där ute.
När han ibland dem hörde nämnas personer, som kommit in till staden för att underrätta sig om hans tillstånd, eller dem, som han kände för att hafva varit mycket lierade med dem, hvilka voro anklagade för delaktighet i brottet, betygade han en synlig tillfredsställelse. Af de för delaktighet anklagade kände han, mig veterligen, icke flere än Anckarström, grefvarne Horn och Ribbing, Liljehorn och Pechlin. Stundom ville han vara ensam, men afviste aldrig någon, utan marquerade oss, som mera ständigt voro inne, att han ville afbryta konversationen. Han såg icke heller gärna att man anmälte någon, som han ej själf kallat eller sett förut under sjukdomen, utan svarade alltid därpå: "Ja, ja, det är bra", eller: "Ja, ja, få se i morgon". Stundom
låtsade han sofva, men därefter märktes alltid någon inquiétude. Han ville, att man skulle tala beständigt, men ämnen voro verkligen svåra att finna, som kunde blifva interessanta. Om händelsen kunde man ej tala. Om fransyska affärerna, som förut varit det beständiga ämnet för dess konversation, icke, ej heller om kejsarens då timade död och
icke om regeringsärendena. Om teatern ville han själf icke höra nämnas. Thorild var länge en ressource, men då Zibet en gång började därmed, förbehöll H. Maj:t sig att man ej vidare ville tala om honom. De första dagarne föll talet stundom på några små anstalter under en förväntad convalescens, men i de senare taltes icke heller vidare därom. Den första veckan fann jag ingen särdeles förändring, humeuret och yttre omständigheter nästan lika, men en vaksam attention till allt, som hördes. Om måndagseftermiddagen, när herr generalen grefve Horn fördes ur sitt hus upp till slottet, sorlade folket grufligen på
Norrbro. Det hördes upp i sängkammaren och gjorde mycken oro; men jag var så lycklig att förmå konungen att tro det endast vara drag uti skorstenen, och som jag bullrade med spjället i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
