Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag fann då H. Maj:t uti sin stol, mycket glad; men den glädjen gjorde icke min. Hostan hade redan börjat, andedrägten och alla rörelser hade en häftighet, som inquiéterade mig. Kungen klagade sig hungrig, kallade in Griel, plaisanterade med honom öfver hans soppor och befallde middag. Allt hvad Griel proponerade förkastades, och han fick ordres att skynda sig. Under allt detta talte kungen mycket, men ömsade stundligen ämnen. Orolig inom mig själf af allt detta, önskade jag att kunna amenera någon mera tranquillité. Jag föreställde, att som H. Maj:t omöjligen annat kunde än fatigueras af att tala så mycket, om icke H. Maj:t skulle täckas tillåta, åtminstone under måltiden, att någon kunde inkallas, som kunde prata med mig, och H. Maj:t af vår konversation om icke mycket roas, åtminstone kanske kunna söfvas på maten. Mitt projekt bifölls, och jag fick befallning att gå ut för att se efter hvilka där kunde vara. Ibland dem var ministern baron Schultz von Ascheraden. Han skulle inkallas, och kungen befallde mig käbbla med honom om salig Borcken och föra diskursen på en berättelse Borcken en afton på Haga gjort om sjuåriga kriget; men baron Schultz var redan bortgången, och H. Maj:t befallde mig införa generallöjtnanten baron Klingsporre, hvilken H. Maj:t mycket nådigt emottog.
Maten serverades. Baron Klingsporre och jag fingo befallning att sätta oss vid bordet. Kungen plaisanterade öfver sin diner public och öfver oss bägge, hvilka som rådsfruar innehade hvar sin tabourette. Jag var nödsakad att visa mig glad, ty jag fruktade under dåvarande häftighet en elak verkan af den minsta contradiction; men aldrig har jag med en mera förställd glädje gömt en större oro. Kungen åt soppa, en ragout, mestadels en half kyckling, men min förskräckelse blef ännu större, när han befallde och åt en à la glace, som konungen på flere år aldrig smakat, och jag hade tillförene anmärkt, att han stundom, under någon ovanlig agitation, förtärt hvad han vanligen aldrig smakade, som t. ex. i Kymenegård fisk. Efter måltiden fortsattes konversationen en stund, men glädtigheten föll, hostan tilltog, och konungen intog sängen. Tillståndet försämrades, och mot aftonen kom en häftig feber och ökade plågor. Kungen tycktes vilja tillskrifva det åt förkylning af kölden i rummet.
Måndagen den 26 var H. Maj:t något soulagerad. Om förmiddagen ropade han mig till sängen och sade mig: “Hostan är mycket plågsam; den lärer gifva mig pleuresie, och om jag dör, dör jag däraf, men icke af blessyren“. Detsamma repeterade H. Maj:t äfven en och annan gång de följande dagarne och syntes angelägen att öfvertyga därom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
