Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inkallades; när fullmakten var underskrifven och sedan ej någonting mera var att befalla mig, afträdde jag åter och förblef i audiensrummet.
En stund efter sedan biskop Wallqvist andra gången kommit ut och gjort sin berättelse om konungens communion, fick jag ytterligare ordres att inkomma, då bergsrådet Dalberg sade mig, att konungen ropat mig vid namn. Jag framträdde då till sängen, dit H. Maj:t emellertid blifvit flyttad. Ögonen voro redan tillslutna. På bergsrådets tillsägelse anmälde jag med hög röst tvenne gånger min närvaro, och konungen, hvars venstra hand jag omfattat, gjorde därmed en svag tryckning. I detsamma började sorlet i bröstet mera tilltaga, då bergsrådet förklarade, att intet svar mera vore att vänta. Dalberg och Zibet förblefvo vid sängen, men jag satte mig bredvid generalen baron Taube.
Kort därefter, 55 minuter till 11, tystnade sorlet och Dalberg tillsade oss, att allt vore nu beställdt. Baron Taube sände ut efter biskop Wallqvist, som anmodades att i underdånighet avertera H. K. H. hertigen af Södermanland. Under tiden hade, som man berättat mig, H. M. drottningen och DD. KK. HH. prinsessorna infunnit sig uti konseljrummet för att komma in till konungen; men Hans Kongl. Höghet hade sändt sin vakthafvande kavaljer för att detournera H. M. och Deras Kongl. Högheter ifrån en idé, hvaraf endast mycken oro och sinnesrörelse å alla sidor var att befara. När Hans Kongl. Höghet inkom uti sängkammaren, befallde H. K. H. konungens ridpage, löjtnanten Adlerberg att ställa sig vid dörren och tillsäga alla, som voro inne, att blifva stilla. H. K. H. gick med detsamma till sängen, brast uti en öm gråt, vände åter fram på golfvet, gick emot dörren till galleriet och med ihopknäppta händer upplyfte sina ögon till himmelen.
Efter någon stunds tystnad begaf sig H. K. H. uti audiensrummet, som då var uppfylldt af alla dem, hvilka där kunde ega tillträde. H. K. H. mötte midt på golfvet H. K. H. hertigen af Östergötland. “Min bror“, sade H. K. H., “jag har den bedröfligaste tidning att meddela. Konungen är död. Lofva mig, min bror, att med lif och blod försvara det barn, som Försynen lemnat i våra händer“! Om tillfället upprörde den bittraste sorg, så uppväckte därunder H. K. Höghets tal den lifligaste kärlek, tillförsigt, lydnad och tacksamhet. Alla trängdes omkring dess person, alla sökte förklara sin underdåniga tillgifvenhet; en allmän gråt och snyftande afbröto H. K. Höghets ord; men efter någon tystnad och sedan H. K. H. flere gånger omfamnat samt sökt att consolera sin herr broder, förmanade H. K. H. alla närvarande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
