Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifva mig så interessanta, som i fall jag fått se E. Maj:ts möte med kejsaren och pretendenten. Adlerbeth har sagt mig, att Corbi intet gifves; men därmed gifves i mitt sinne det största bevis af den framfarna profetens fourberier. — General Sprengtporten har occuperat mig en tid. Han har varit hos mig, och jag har ofta sett honom. Hans conversation är intet rolig, hans rum och hans person lika osnygga. Han är nu värre än förr, men klagar alltid öfver samma ämnen och samma personer. Hans plågor och inquiétuder äro odrägliga. Han står(?) på ett skallot hufvud. Ögonen äro vridna, ansigtet blekt, skinnet hänger öfver hela kroppen på bara ben. Han har ofta proponerat mig pistoler, värjor, sprungit och slagit dörren i lås, rullat ner gardinerna m. m., men då jag bemött allt sådant med tranquillité, går det strax öfver: ju fermare man säger honom sanningar, ju docilare är han. Hans uselhet är en förskräcklig målning både af mänsklighetens svaghet, lyckans obestånd och de fördömdas tortyrer. Som kristen och medborgare anser jag mig skyldig att göra allt hvad möjligt är till hans tröst och tjenst, och af sådana skäl vågar jag äfven för den mildaste Konungs fötter nedlägga en underdånig bön, att han med två à tre ord af E. Maj:ts hand kunde få försäkran om dess nåd. Blifver min bön hörd, så bör jag tillika nämna, att en sådan nåd, hvilken hela mänskligheten bör erkänna, förlorar all verkan, om den sändes genom mig. Han har den förflutna tiden mycket lefvat med Preindl. Han skall nu flytta, men ämnar i sommar antingen resa utrikes eller etablera sig i Finland. — Fredrik Horn, (E. Maj:t förlåter att jag måste nämna honom, för att icke på en gång falla ifrån Sprengtporten till ordinära människor), är rätt munter och vänlig, sysselsätter sig att etablera sin son med fröken Linnerhjelm. Liljencrantz är merendels jovial och nöjd, men mycket krasslig, och lefver i sin stillhet med Axelson och Sandels. Ruther kan ej öfverlefva våren, han har vatten i bröstet och sten i njuren. Grefve Wachtmeister har varit illa af halssjuka och rätt farligt ett dygn för 14 dagar sedan; men tyckes nu efteråt vara friskare än hela förlidna året. — Rådet fortfar att förtjena estime och har af E. Maj:ts nådiga skrifvelse tagit mycken uppmuntran. Grefvinnan Hermanson är död; gubben, otröstlig, har gikt i båda händerna och sörjer jämmerligen, ja just jämmerligen. Han blifver en stor ressource för sina herrar kamrater, som vilja skjutsa; ty nu lefver han blott för rådkammaren, för kammarkollegium och, om mitt hopp ej bedrager mig, för kammarexpeditionen. — Till Adlerbeth sänder jag, jämte rådslistor, några ryska papper, som jag fått från Åbo. Han lärer utbedja mig E. Maj:ts nådiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
