Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdrotsen och riksrådet Ramel. Jag kunde ej neka mig att meddela dem innehållet, och vår tillfredsställelse var gemensam, då vi däraf ytterligare funno, huru grundad och riktig vår gemensamma öfvertygelse varit. Det var det enda ögonblick, jag efter min hemkomst funnit drotsen glad; vår glädje uppkom icke genom vederläggning af den allmänna fruktan, hvilken vi aldrig delat, utan alltid fördömt, men utaf den försäkran, E. Maj:t behagat taga om folkets kärlek och tillgifvenhet, hvaruppå vi aldrig tviflat. E. Maj:t täckes nådigst påminna sig, huru många gånger jag vågat försäkra om dessa nationens tänkesätt, och huru redlige svenske män aldrig erkänna någon verklig patriotism utan förening med dem. Utan all förmätenhet tror jag mig, kanske mera än de fleste, både känna tillståndet och de mest verkande personer och ega ibland dem flere både vänner och förbindelser. All varsamhet är icke räddhåga. Svenska folket styres utan stränghet. E. Maj:t regerade det med egen glädje och deras förtjusning, så länge E. Maj:t rådförde sig själf och sitt eget hjärta; tröghet, olydnad och kallsinnighet visade sig, då E. Maj:t troddes antaga deras regeringsgrunder, hvilka, utan hopp att någonsin vinna nationens förtroende, aldrig kunde bibehålla sig utan att stifta misstroende och göra medborgare hos sin Konung hatade eller föraktade. En allmän villervalla har uppkommit, och själfva den olyckan, då den synes hota både tron och rike, blifver i mitt sinne [en lycka] det ögonblick, då E. Maj:t i trogne undersåtare igenkänner lydige barn, och de en huld och älskad fader. Då en sådan utsigt visar sig inom riket, då alla hof täfla att tjena E. Maj:t emot en mäktig och en trolös granne, och då Försynen i E. Maj:ts egen själ och hjärta beredt de största ressourcer, hvilken frälsning kan fela oss, och hvilken ära väntar icke E. Maj:t? Den makt, E. Maj:t icke velat, men kunnat tillegna sig, har E. Maj:t aldrig varit hindrad att utöfva, och då E. Maj:t under en snart sagdt förstörande skakning bibehållit de gränser, E. Maj:t själf utstakat för regeringssättet, är segren större än om rikets blifvit utflyttade till gamla råmärken. Jag är glad att frukta extremiteter. De blifva kanske nödvändiga förskräckelser för dem, hvilka ära och samvete icke hålla vid sina pligter. De blifva det aldrig för alla välsinnade under en Konungs regering, som med nog vishet inser vådan och följderna af all politisk fanatism och med nog styrka tyglar både ärelystnaden och det blinda nitet. Den Högste understödjer däruti visserligen E. Maj:ts dyrkansvärda föresats, och ju billigare E. Maj:ts ressentiment är, ju mera tjenar det att upphöja E. Maj:ts ära. De brottsliges svar [straff?] uteblifver aldrig, men det är en senare omsorg; fred och allmänt lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
