Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bereda det. Tiden är dyrbar, dröjsmål och förhastande lika vådliga. Många plågas af regeringssjuka, många bedragas af välmening, många styras af enskild hämd; de alla kunna smickras och inbillas att betyda, söndras emellertid med hvarannan, och hopen, utan anförare, styres eller skingras. Sådant är det öde, jag önskar oppositionen, och hvilket jag hoppas väntar dem efter allt utseende. Riksdagen kan omöjligen likna den sista, därom har jag alltid varit öfvertygad. Jag har alltid vetat för min enskilda del, att jag vid en riksdag ingenting kan vinna, men lätt nog förlora allt; icke desto mindre har jag af välmening och öfvertygelse önskat den och gör det ännu. — Ibland de flere ledsamheter här vankat, har ingen brytt mig mera än det misstroende, som jag redan länge märkt emellan öfverståthållaren och lagman Liljensparre. Under en allmän jäsning har jag ansett det ännu mera vådligt. Borgerskapet, fruktande för allt, hade blifvit det ännu mera, och ovissheten hvilken de borde lyda, hvilkens afsigter voro de bästa, hade kunnat föra hopen till ytterligheter och förstöra all ordning. Jag behöfver ej göra deras eloger. E. Maj:t känner bägges nit, välmening m. m. och bägges hetta tillika. Bägge hade fästat sin uppmärksamhet vid händelser, som växt och förökat sig i deras ögon. Anordningen till riksdrotsen af polismedlen var det svåra kapitlet. Jag examinerade sakerna, som skiljde dem emellan, fann det mesta bero på misstankar uppkomne af lappri, af beställsamt sqvaller, af qvinnfolks trakasserier, och mera angå dem enskildt, än det allmänna. Jag nyttjade det förtroende, de bägge hysa för mig, och jag var nog lycklig att i går göra freden, och tror mig därmed hafva uträttat något verkligen nyttigt. Kan den ej hafva långt bestånd, så är den ock i en annan moment ej så angelägen som nu. — Hertig Fredrik kom i går till staden; han besökte prinsessorna i deras loger. Jag har i dag uppvaktat honom. Han var i Westmanlands uniform, mycket glad och tranquille. Hos riksrådet Höpken har jag varit, han är friskare än när han for, hör bättre, men går sämre. Hans första fråga var: "Hvad hade Ni att äta?" och den andra: "Hvad hade Ni att dricka?" Han talte om E. Maj:ts person med det varmaste nit och med tårar i ögonen; om arméens chefer vid Anjala, om rapporten och anstalterna med bitterhet, gjorde jämförelsen emellan detta och sista finska kriget och slöt med ett plaisanterie. "Hör på", sade han, "Ni är vän af Björnram; bed honom väcka upp Moses, som kan föra arméen torrskodd öfver hafvet, och bed honom säga att stenar varda bröd." — Biskopsförslaget till Skara är inkommet. Oviss om icke E. Maj:t finner nödigt att förse detta stift med en biskop,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
