Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandra jämnvigten och med olika villkor verka en jämn delning af lycka, så länder som människor emellan". Yttrandet är karakteristiskt: fosterlandskärleken oeh det nordiska allvaret hade Adlerbeth tagit med sig till den soliga södern och till det glada lifvet i Ferdinands och Maria Carolinas hufvudstad.
Under dessa år af ännu ogrumladt samlif med konungen följde Adlerbeth honom äfven på ett område, som man knappast skulle hafva väntat. Gustaf III:s fantastiska skaplynne förde honom för en kortare tid — såsom det synes egentligen omkring början af 1780-talet — till förbindelser med adepter inom frimureriet och till hvarjehanda "mystiska förehafvanden. Till hans förtrogna på detta område räknades, utom "mystici" ex professo, af hans dagliga umgängeskrets Schröderheim, J. G. Oxenstjerna och Adlerbeth. Dennes lugna och kritiska förstånd hindrade honom ej att med konungen deltaga i nattliga expeditioner vid andebesvärjelser; och af Schröderheims i föreliggande samling införda brefväxling framgår, att Adlerbeth jämte honom hört till dem, som varit närmast initierade i dessa förborgade mysterier[1]. — Vigtigare var det förtroende, som konungen skänkte Adlerbeth före finska krigets utbrott 1788. Nordin berättar i sin dagbok d. 25 Maj 1788, att Adlerbeth varit i "djup öfverläggning" med konungen, som varit "mest bekymrad för causa belli"; och längre fram hade konungen, enligt samma källa, uppgifvit att Adlerbeth "varit för kriget", hvilket af Rosenstein bekräftades.
Gustaf III:s ynnestbevis mot Adlerbeth fortforo efter hemkomsten från den italienska resan. Han utnämndes till riddare af nordstjerneorden 1784, erhöll värdigheten af kansliråd 1787, utsågs af konungen till en af Svenska Akademiens första 13 ledamöter 1786 och blef samma år sekreterare i Vitterhetsakademien. I sistnämnda akademi helsades han af den afgående sekreteraren Rosenstein såsom den "man, som förenar alla de kunskapsgrenar, hvilka utgöra ämnet för akademiens arbeten".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
