Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har han, ensam bland de gustavianska skalderna, försökt sina krafter på uppgiften att återgifva en nordisk forndikt. Hans korta företal innebär ett slags apologi för den nordiska diktens "brist på finhet i tankar och uttryck, städade behag och lekande prydnader", men påpekar ock, att de röja "den okonstlade naturens starka och djärfva drag". Att han på samma ställe ansett nödigt att upplysa om betydelsen af sådana den nordiska mytologien tillhörande ord, som "Valkyria", "Gimle", "Valhall" m. fl. visar, huru föga denna då ännu ingick i den allmänna bildningen. — De originaldikter, som flutit ur Adlerbeths penna, äro jämförelsevis få. Han har samlat dem, liksom sina teaterstycken i bearbetning och öfversättning, i sina "Skaldskrifter", som i två delar utgåfvos 1797 och 1798; i en ny tillökad upplaga utkommo de 1802—1803 under titeln "G. G. Adlerbeths Poetiska arbeten".
Det egentliga fältet för sin vittra verksamhet fann Adlerbeth såsom öfversättare, och han kan i visst afseende sägas hafva varit banbrytande på detta område. Det är företrädesvis såsom tolk af Virgilius, Horatius och Ovidius, som skalden Adlerbeths namn gått till eftervärlden. Att öfversätta dessa forntidens mästerverk med begagnande af deras eget versmått ansågs då ännu såsom ett djärft försök, så öfvertygad var man, att den rimmade versen vore den i ett modernt språk enda möjliga. Liksom Adlerbeth i sin öfversättning af "Eivind Skaldaspillers liksång" användt rimmade fyraradiga stanzer, så återgaf han vid sitt första försök till tolkning af de romerska skalderna Eneidens fjerde bok i alexandriner. Först sedan han genom ett eget qväde skrifvet på hexameter — "Olindo och Sofronia", med ämne hemtadt från Tasso — ansåg sig hafva kommit till klarhet med afseende på den metriska versens användning i svenskan, utgaf han sin hexametriska öfversättning af Virgilii Aeneis (1804), åtföljd af ett företal, redogörande för hans åsigter rörande den metriska versen. Tegnér har om detta företal yttrat, att "det är den bästa afhandling, jag känner, i vår förvirrade och obestämda metrik". De där uttalade åsigterna hafva ock länge ansetts gällande såsom regler på detta område. — Öfversättningen af Aeneiden följdes af tolkningar af Virgilii Bucolica och Georgica (1807), af Horatii Oder och Epoder (1807) och hans Satirer och Skaldebref (1814). Tegnérs bekanta skaldebref till Adlerbeth:
"Naso till Adlerbeth sin helsning ur skuggornas rike" o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
