Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehöll, såsom bekant är, en uppmaning till Adlerbeth att till tolkningarna af Virgilius och Horatius lägga en liknande af Ovidius. Adlerbeth följde det poetiska rådet. Först efter hans död utkom emellertid hans öfversättning af Ovidii Metamorphoser, försedd med ett företal af Franzén, hvilket äfven redogjorde för de metriska grundsatser, som Adjerbeth följt. Dessa öfversättningar hafva alla upplefvat flera upplagor; den sistnämnda öfver Ovidius utgafs i ny upplaga ännu 1862. De behålla ännu, enligt kännares omdöme, sitt värde såsom i det hela de yppersta tolkningar af den klassiska dikten, som vår litteratur eger.
Öfver Adlerbeths öfriga poetiska produktion har glömskan lagt sig: hans dramatiska arbeten, så väl som det mindre antal lärodikter, festdikter, lyriska stycken och skaldebref, som ingå i hans "Poetiska arbeten" torde numera endast läsas af litteraturforskare. De bära tidehvarfvets stämpel och ega dess öfvervägande förståndsmässiga karakter och dess vårdade form; men sakna det lätta behag och den qvickhet, som ännu skaffa läsare åt Kellgrens, Leopolds och fru Lenngrens dikter. I vältaliga ord har denna brist hos skalden antydts af Adlerbeths minnestalare i Svenska Akademien: "Han lekte icke i Apollos åsyn, men han gick med säkra, varsamt afmätta steg att frambära till den fruktades altare sina blygsamma offer. De voro redbara, voro sköna af känslans sanning, bildernas rikedom och uttryckets renhet; men de voro icke dessa sorglöst bundna kransar af vårens sippor, hvilka den gladare unge skalden kastar under Gratiernas dans kring Delierns lyra." Själf har han i ett bref till Leopold karakteriserat sin poetiska produktion såsom "poetisk stenbrytning" och skämtsamt beskrifvit den vånda, med hvilken han danade sin vers, blygsamt tilläggande: "När genom ett långt hufvudbråk korrektionen kanhända är vunnen, har torkan, hårdheten, illaljudet kommit i stället." Leopold var hans vittre rådgifvare. I ett skaldebref till honom har Adlerbeth erinrat om den tid, då han "med skaldbetungadt bröst"
— "i soffan vid mahognibordet
begärde af din Febus-röst
för smak och rim det sanna ordet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
