Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utan att kränka sanningen, kan man dock ej frångå, att detta oformliga regeringssätt, innan det hann till höjden af sitt förderf, bidrog till nationens hyfsning och upplysning. Sättet att handtera ärendena i fria regeringar gör kunskap och upplysning nödvändiga. Företräde vinnes där icke utan genom skicklighet. Handel, inhemsk hushållning och vetenskaper förkofrades. Lagstiftningsläran upplystes och lemnade ett dråpeligt vedermäle i 1734 års lagbok. De äkta styrelsegrunder utreddes, fast man antingen ej ville eller ej kunde följa dem. Till slut infördes ock tryckfriheten, i längden ett af de ofelbaraste medel att befrämja politisk frihet.
Under partiernas inbördes split blef nästan hvar riksdagskallelse en krigsförklaring och hvar riksdag medförde en statshvälfning. Sällan vann konungamakten därvid, ty det underdukande partiet nyttjade blott hofvets biträde för att komma upp, och det rådande ville regera själf. Kungliga rättigheterna kringskuros således mer och mer af öfverlägsne och tilltagsne republikaner genom så kallade förklaringar och förbättringar af regeringsformen, hvartill den ock gaf uttrycklig anledning. Till slut egde konungen nästan icke mer qvar än majestäts-titeln och rummet samt två röster i rådkammaren. Ett misslyckadt försök att tillegna konungen vidsträcktare rättigheter kostade hufvudmännen hufvudet; och konung Adolf Fredrik hade den grämelsen att se sina ifrigaste anhängares blod strömma för bilan, medan han med sin gemål måste fördraga de hårdaste förebråelser, krönta hufvuden kanske någonsin emottagit af undersåtare.
I ett sådant regeringssätt var konung Gustaf III född och uppfödd. Hans mor, född prinsessa af ett enväldigt konungahus, ej mindre högsint än tilltagsen, hade ett oinskränkt välde öfver sin gemål, som förenade ringa verksamhet med knappa snillegåfvor. Oupphörligen sysselsatt med nya förslag att öka konungamakten, än genom hemliga, än genom våldsamma medel, ansåg hon ständernas ömhet om sin frihet för upprorsande, deras motstånd såsom förräderi. Det var naturligt, att hon skulle meddela sina tänkesätt åt en son, ärnad att stiga på tronen, begåfvad med ett eldigt snille och all hennes ärelystnad. Han kunde ej annat än insupa hennes begrepp om kunglig höghet, i samma mån öfverdrifne, som den för nära träddes, hennes vämjelse för en laglös regeringsart, hennes vedervilja mot själfmyndiga undersåtare, hennes afundsjuka på ett råd, som utöfvade konungamakten; under det hans späda sinne vandes vid all den slughet och förställning, intrigen fordrar, det enda medlet att i en sådan ställning någonting uträtta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
