Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung Gustaf Adolf hade ock 1617 med ständerna belefvat en riksdagsordning, hvars upplifvande konung Gustaf III äfven åstundade. Till den ändan hade i talmännens vid riksdagens början aflagda eder denna ordning blifvit inryckt såsom ett rättesnöre för dem, och dessa eder infördes såsom oföränderliga i riksdagsbeslutet. Men som bemälte ordning i många mål stadgade annorlunda än 1772 års regeringsform, isynnerhet rörande ständernas rättigheter vid lagstiftningen, utstakandes därutinnan en mindre tydlig gräns för konungens makt, hvilken där synes så utsträckt, att han, enär stånden hysa olika meningar, skulle kunna välja hvilkendera han behagar, utan afseende om den är de flestes eller blott ett enda stånds röst; så framkom kongl. sekreteraren Hummelhjelm den 21 Januari 1779 med ett memorial rörande detta ämne och föreslog, att ständerna, på sätt 1772 års regeringsform förmår, skulle med Kongl. Maj:t förklara denna kollision; hvarjämte han ej allenast yrkade samma regeringsforms oryggliga efterlefnad, utan ock beviste, att då ständerna stadnade i skiljaktiga tankar, borde nödvändigt de flesta ståndens stämmor föreställa ständernas samfäldta. Detta memorial lades på bordet till vidare åtgärd, men dagen därpå höll konungen ett plenum plenorum, hvaruti han i allmänna ord varnade ständerna för dem, som ville förföra dem till ogrundade misstankar och farhågor, och yttrade tillika, att Hans Maj:t ej annorlunda ansåge 1617 års riksdagsordning såsom grundlag, än så vida och i de delar 1772 års regeringsform ej på annat sätt förordnade. Sådant intogs i riksdagsbeslutet, och af denna anledning förklarades sedan den af herr Hummelhjelm väckta fråga förfalla.
Riksdagens slut påskyndades äfven och inföll inom få dagar, men lemnade sinnena i nog jäsning. På ena sidan hade herr Hummelhjelm af sina medbröder och medborgare åtnjutit mycket bifall för sitt oförfärade nit om bevakande af ständernas rätt, frihetsandan blifvit väckt utur sin dvala, och konungen däremot misstänkt att vilja utvidga sin makt öfver de gränser han sig själf föreskrifvit; äfvensom i allmänhet det fina och föga uppriktiga sätt, hvarmed hela riksdagen af konungen fördes, verkade ett fullkomligt misstroende till honom. På den andra gjorde både grefve Fersens förslag till bankoutskottets instruktion och herr Hummelhjelms memorial hos konungen ett obehagligt intryck. Dessa exempel voro nästan de första inhemska motgångar, han efter 1772 rönt, ansågos såsom lemningar af partiandan, regeringssjukan och riksdagsvanan och intygade möjligheten äfven i detta regeringssätt af sammansättningar, som kunde stadga annan gräns för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
