- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
27

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riksdagen bekommit, men ej nyttjat. Sista riksdagens bevillning fastställdes blott på fyra år (hvaraf konungen sedan i förtret eftergaf ett) och med en procents minskning, för att utmärka ständernas rätt att beskatta sig själfva. Andra grenar af förvaltningen granskades. I 1774 års tryckfrihetsförordning voro så många inskränkningar gjorda, att denna för friheten dyrbara författning var nästan kraftlös. Detta gaf ständerna anledning att begära dess upplifvande i dess fulla och första kraft. Likaså gjordes ansökning, att konungen icke täcktes bifalla några monopoliska inrättningar med handelsvaror till intrång i handelns fria lopp, hvartill anledningen var en nog sannolik farhåga, att tobakshandeln skulle åt förpaktare af kronan upplåtas[1]; men öfver dessa ämnen meddelte konungen under riksdagen icke annat yttrande, än att H. Maj:t ville framdeles taga den under pröfning.

Konungen, likaså förtörnad som oförmögen att i hast dämma den flod som utbrutit, fann ingen annan utväg att rädda sin makt än att så fort möjligt var åtskilja ständerna. Det var förmodligen blott i afsigt att vinna den därtill nödiga tid, som H. Maj:t framgaf ett öfverläggningsämne, hvilket skulle söndra ständerna i mån af deras olika interessen, och genom deras sysselsättning därmed tillbakahålla de nya försök emot tronen, som han annars befarade. Detta ämne var brännvinsbränningen. H. Maj:t föreslog socknebränneriers inrättande; men i detsamma framkom bondeståndet med anhållan om fri husbehofsbränning emot skälig bevillning till statsverkets lisande. Däruti instämde de öfriga stånden; och konungen samtyckte att frigifva husbehofsbränningen emot en stadigvarande bevillning af 18 tunnor guld om året. Då uppkommo mångfaldiga meningar, som alstrade lika så många förslag både i tal och skrift. Borgare- och presteståndet ingingo i konungens proposition på den föreskrifna obestämda tiden, bondeståndet blott på 8 år. Adeln hade ock varit färdig att på vissa år därtill samtycka, men som landtmarskalken förebar konungens uttryckliga förbud att bestämma någon dylik termin, så förvarade detta stånd sig sin rätt till protokollet och lade hela målet på bordet till nästa riksdag; jämte ett direktören Frietzskys memorial, som tillika med uträkning, att kronobrännerierna för nationen medförde en årlig beskattning af 54 tunnor guld, beviste, att de omöjligen borde vara eller anses för


[1] Kontrakt härom var redan upprättadt med [handelshus] i Preussen, och af sådan anledning redan flera tobaksladdningar under vägen till Sverige, hvilka för riksdagsmissnöjenas skull kontramanderades och i Holland måste säljas med flera tunnor gulds förlust för konungen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free