Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röst[1], som omgåfvo konungen, försäkrade Hans Maj:t, att kriget var nationen ganska behagligt, att svenska krigsandan var upplifvad i all sin forna kraft, och att utgången skulle blifva ärofull. Man förstörde redan i inbillningen både Petersburg och Kronstadt; konungen omtalte med allvarsam uppsyn tillväxten af sitt bibliotek och präktiga samlingar genom kejsarinnans och diskuterade den frågan, om Petersburg efter bruklig krigslag borde få köpa sig fri från plundring och förödelse genom brandskatt, hvilket H. Maj:t för statsinteressets skull trodde kunna skäligen vägras.
De enkannerligen missnöjde utforo mot konungen och dess rådgifvare i förebråelser, att, ej nöjd med rikets skadande genom elak hushållning och olaglig styrsel, ville han i grund förstöra det genom ett krig; att Ryssland aldrig därtill gifvit anledning, utan tvärtom vore Sverige med all uppriktighet tillgifvet; att konungen själf däremot vore fredsbrytare snörrätt emot sin ed och regeringsformen, antingen för att göra sig enväldig, eller för att utblotta sina undersåtare, på det de lättare måtte kunna hållas under oket. Sådana omdömen beledsagades af många adelsmän med ett oafbrutet umgänge i grefve Rasumowskis hus. I de flesta landsorter märktes hos officerarne den största olust. De frågade, hvem som skulle ersätta dem deras ackorder, hvem som skulle försörja deras hustrur och barn, om de stupade i en tjenst, den de köpt med all sin egendom — klagomål, mindre skäliga än oväntade, och som för sent beviste det förderf, tjensteköpen medfört.
Denna häftiga ton beredde de oförsigtiga utbrott, som arméen och oppositionen sedermera fingo för sent ångra. Klokare hade den plan varit att följa, som innehölls i ett svar af en viss man[2] på konungens fråga, huru de utläto sig om kriget: De säga, svarade han, att nu har konungen begynt ett olagligt krig. Det må i början lyckas väl eller illa, så blifver dess utgång ändå alltid för Sverige olycklig. Vi skola då hjälpa konungen därutur, men sedan skola vi ock liqvidera med honom. Jag är fallen att tro, att denne man länt dem en skarpsinnighet, som de icke egde och som åtminstone ej viste sig i något af deras steg.
Den 23 Juni, en dag märkvärdig i svenska tideböckerna genom konung Gustaf I:s intåg i Stockholm och konung Adolf Fredriks val
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
