Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom Åboska freden 1743 till Ryssland afträdda del af Finland; 3:o ersätta alla konungens omkostnader till fälttåget, och 4:o på ett exemplariskt sätt straffa grefve Rasumowski för hans förgripliga uppförande i sin beskickning. Dessa vilkor blefvo, såsom man lätt kan förmoda, icke antagna, utan besvarades med ett skarpt manifest, hvarutinnan konungens politik allt ifrån dess tillträde till regeringen med mycket mörka färger afmålades. Under detta inkommo tidningar, att Kosacker angripit svenska posteringar i Savolax, och att därstädes befälhafvande brigadchefen baron Hastfehr, till följe af den instruktion han tillförene egde, huru han borde förhålla sig i händelse af fiendtligt anfall, kringränt Nyslott och intagit flere poster i ryska Finland, nödvändiga att betäcka gränsen.
Knappt voro dessa berättelser inlupne till konungen, förrän han förklarade sig anse kriget begynt. Hertigen af Södermanland, som härom fick skyndsam del till sin efterrättelse, borttog tvenne ryska fregatter och flere transportskepp, och den 17 Juli gafs det märkvärdiga och hårdnackade sjöslaget under Hogland mellan svenska flottan, anförd af hertigen, och den ryska under amiral Greighs anförande; hvilken slagtning, oaktadt ömse sidors uppgifter om seger, troligen slöts med någorlunda lika förlust, men med hertigens och de svenskes utmärkta heder mot en till skeppens antal, storlek och bestyckning vida öfverlägsen fiende och en ganska erfaren befälhafvare, hvilken redan gjort sig namnkunnig i turkiska kriget 1768 och icke lofvat sig mindre, än att förstöra hela svenska flottan och föra den svenske prinsen i triumf. Ryska flottan återvände till Kronstadt och den svenska till Sveaborg att repareras, där konungen, som inrättat en ny grad af Svärdsorden, därmed prydde både hertigen och de officerare, som i synnerhet utmärkt sig, och med mycken ståt lät uppvisa de vunna segertecknen i kyrkan, då Te Deum sjöngs. Det förtjenar anföras, att stadgarne för den nya ordensinrättningen innehöllo, att ingen svensk konung skulle få bära ordenstecknet, innan han under eget befäl vunnit segrar, antingen i drabbning eller genom eröfringar, af hvilken grund konungen ej heller själf antog det. Kort därefter[1] utfärdade konungen sitt manifest eller förklaring, som uppgaf såsom krigsorsaker Rysslands flerahanda stämplingar inom Sveriges rike, samt jämväl åberopade 1739 års defensivtraktat med Porten[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
