Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regementerna icke tagit del i de finskas steg, var dock tänkesättet uti dem alldeles enahanda, och en myckenhet deras officerare hade äfven upprättat skriftliga föreningar, att till bevarande af fäderneslandets fri- och rättigheter arbeta på en hederlig fred samt riksdag, och hafva lif och blod till rikets lagliga tjenst osparde[1].
Under denna jäsning var nästan ingen fråga om konungens bud och befallningar. Då en kommendering skulle utgöras, måste flere dygn därom underhandlas med officerarne, och lycka var, att fienden höll sig alldeles stilla. Utkast till nya regeringsformer lupo hand emellan: förslag framställdes att öfverföra trupper till Stockholm, för att där understödja den af konungen icke verkställda riksdagskallelsen[2]; och man skulle trott, att konungen antingen var redan afsatt eller färdig att innan kort blifva det.
Änskönt de anförda händelserna ligga i öppen dag, är det dock oändligen svårt att fälla ett säkert omdöme om hemliga driffjädrarne, sammanhanget och afsigterna. Att arméen öfverskridit sina rättigheter och gjort sig saker till myteri, samt att en verklig sammansättning emot konungen varit å färde, lärer svårligen kunna bestridas. Att tillståndet i arméen, redan innan noten till kejsarinnan afgick, var i Ryssland så bekant, att anledning är misstänka fiendens delaktighet i tillställningen, är så mycket vissare, som ryska generalen och guvernören i Wiborg, Güntzel, den 6 Aug. n. st. skref till baron Hastfehr, hvilken då inspärrade Nyslott, att svenska arméen vägrat gå öfver gränsen, hvilket deras beslut Güntzel, på deras anmodan, skall gifvit kejsarinnan vid handen. Att jämväl fråga varit om utförande af den gamla planen till Finlands själfständighet och afsöndring från Sverige, kan slutas både af kejsarinnans svar på noten[3] och ännu ovedersägligare af den skriftliga förbindelse, ryska generalmajoren Sprengtporten tog af baron Hastfehr, att han på allt sätt skulle bidraga till detta ändamål; en omständighet, som, jämte andra baron Hastfehrs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
