Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den erhållit; och den år 1772 qväfda bitterheten mot adeln upplifvades med ökad missunsamhet öfver detta stånds förmånsrättigheter, med all partiandans och egennyttans förenade ifver.
Det var af dessa böjelser, som konungen såg sig kunna draga en säker vinst, för att, om riket icke kunde frälsas, åtminstone frälsa konungamakten. H. Maj:t, underrättad om det förestående danska anfallet, begaf sig i slutet af Augusti månad ifrån Finland postvägen till Stockholm, lemnande befälet öfver arméen åt sin bror, hertigen af Södermanland. Detta vållade äfven söndring inom kongl. huset genom hertigens af Östergötland missnöje, hvilken, förut af konungen nämnd till fältmarskalk, men de oroliga i arméen alldeles tillgifven, medelst detta förordnande trodde sig förolämpad af konungen, därföre begärde afsked, och sedan han det erhållit, begaf sig hem[1].
Det är omöjligt att förbigå denna tidpunkt, utan att anmärka arméens oförsigtighet. Den hade gått för långt att ej gå längre, vågat för mycket att ej våga mer. Den hade bort besinna, att då den släppte konungen ifrån sig, gaf den fria händer åt en förolämpad ovän, som med den sinnesstämning, nationen begynte utmärka, snart kunde bli en hämnare. Men sådant är ofta utslaget af mångas öfverläggningar, där ingen rätt hufvudman är. Jalousie och misstroende mellan finska och svenska arméen, hvilken senare med allt sitt inhemska politiska missnöje icke kunde finna sig vid den förras underhandlingar med fienden, hvaraf den svenska icke fått nog uppriktig del, skola isynnerhet lagt hinder för alla afgörande mått. Det slår icke felt, att fråga varit väckt om konungens arrestering, äfvensom förslag var uppgifvet, att på galerer öfverföra nödigt manskap till Stockholm, till hvars traktamente redan tänktes uppå förskott utur banken. Olika öfvertygelse och interesse, olika styrka och tilltagsenhet delade meningarne och förbjödo någondera verkställas.
På Haga vid Stockholm uppehöll sig konungen några dagar, nästan såsom okänd. Bestörtning och oro hade betagit hans tillgifnaste. De rådde honom att kasta sig i nationens armar och göra riksdag. De så kallade patrioterna däremot talte högt och trotsigt och hoppades kunna tvinga konungen därtill. På Haga emottog H. Maj:t ock en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
