Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppvaktning af den ibland dem mycket utmärkte baron Stierneld och säges då hafva lofvat riksdag. Men två dagar därefter förklarade konungen i Rådet sig därtill obenägen. Denna förändring i beslutet tillskrifves lagman Liljensparres och franske ambassadören markis de Pons’ tillstyrkande. Efter en öfverläggning med Rådet, huru finske cheferna och officerarne skulle ställas under tilltal af justitiekansleren för att dels straffas, dels återbringas till sin pligt, och hvartill Rådet ej kunde föreslå medel, då konungen i spetsen för sin krigsmakt inga egde, afreste H. Maj:t helt oförmodadt till Dalarne.
Konungen uppbådade där allmogen, berättade huru han blifvit öfvergifven af sin armé, huru riket snart torde angripas af en ny fiende, huru han fäste sitt enda hopp på sin allmoges trohet och väntade däraf det stöd, som deras förfäder fordom bevist Svea konungar. Genom sitt oförmodade besök, sin vältalighet, sin olycka, intog han allas hjärtan. De trodde sig återse Gustaf Wasa, som kräfde deras biträde icke allenast mot utländska fiender, utan ock mot en mäktig inhemsk liga. På H. Maj:ts föreställning uppsattes en fricorps af fyra bataljoner, färdig till rikets försvar, när konungen befallde, och allmogen tillade, att om så tarfvades, man ur huse skulle sig därtill uppoffra. Hvar konungen framfor, bemöttes han med ett slags yrsel af glädje och vördnad. Folket spände på många ställen hästarne från hans vagn, ett hittills okändt prof af svenska mäns tillgifvenhet, och drog den mot hans vilja. Nästgränsande landskap täflade med hvarandra i lika nit. Borgare i städerna, allmoge på landet, tillbjödo sina spannmålsförråd till krigsfolkets underhåll och sig själfva till frivillig krigstjenst, begärde gevär och att blifva exercerade.
De missnöjde bland adeln begingo en oförlåtlig obetänksamhet. De fortforo i sin trotsande ton mot konungen, undandrogo sig allt deltagande i sina medborgares nit att försvara riket, belogo och smädade deras anstalter. Vid en öfverläggning i Stockholm om en fricorps’ uppsättande och sammanskott därtill för att försvara hufvudstaden i händelse af fiendtligt anfall, hvilket alla stunder ifrån skärgården var att befara, vägrade flere bofaste och förnäme adelsmän[1] allt biträde, under åberopande af adeliga privilegierna, och hade därigenom så när ådragit sig de största olägenheter af en upprörd menighet. Däremot åtog sig borgerskapet därstädes med glädje hela vakthållningen, sedan både den i hufvudstaden förlagda del af gardet och Jemtlands regemente tillika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
