- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
59

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tålamod, värdigt en bättre sak, och kanhända kännemärke af ett godt, fast irradt samvete. De brottslige tycktes åtminstone genom denna skillnad i sitt uppförande rättfärdiga någon skillnad i omdömet om deras uppsåt.

Den 19 December ankom konungen till Stockholm. Hans resa från Göteborg hade föreställt ett triumftåg, och genom Stockholm, som var illumineradt vid hans framfart, drogs hans släda af borgerskapet upp till slottet under ifriga fröjderop. Följande dagen begaf sig konungen på rådstugan, och med ett tal, som pressade tårar utur ögonen, tackade borgerskapet för dess nit och trohet, med anmodan att, som H. Maj:t icke i säkrare händer kunde förtro sig och sitt hus, de ville fortfara i sin vakthållning.

Under påföljande julhelg och på nyåret hade jag flere gånger den nåden att uppvakta konungen. Han yttrade sig då i enskildt samtal med mildhet och foglighet öfver de ovanliga händelserna i Finland, önskade att de uppenbara hufvudmännen måtte rymma, för att undgå ett annars oundvikligt straff, och lät förstå, att H. Maj:t mindre tillskref dem hvad som var brutet, än en från 1786 års riksdag formerad liga och vissa förborgade tillställare, som dock vid en ransakning skulle blifva alldeles fria, bland hvilka han isynnerhet nämnde öfversten vid arméens flotta, Anckarsvärd[1]. För öfrigt dolde H. Maj:t icke mera, att anfallet i det företagna kriget kommit från hans sida för att nyttja ett ögonblick, då Ryssland var så vanmäktigt, till motande af dess stämplingar och vinnande af en säkrare gräns, ej heller sin önskan, att vid den tillstundande riksdagen få den 48 § utur regeringsformen utplånad, som förbjuder konungen att utan ständernas samtycke företaga krig, i skygd hvaraf krigsmakten nu undandragit sig och framdeles kunde undandraga sig att lyda ordres. Vid inkast däremot, att denna makt vore farlig i en äregirig monarks händer, som regerade ett fattigt folk, att det steg, arméen gjort, vore olagligt äfven efter 1772 års regeringsform, och att ingen lag kan hindra myteri, som tilldragit sig oftast under de enväldigaste regenter, så snart den befallande ej har styrka att det förekomma eller qväfva; tillade H. Maj:t, att en


[1] Förut Cosswa. Befordrad och adlad 1772 vid revolutionen och ytterligare uppdragen till bemälda chefsskap, det han bestridt med utmärkt skicklighet och förtjenst; älskad och betydande. I krigets början ingaf han ett memorial med föreställning emot konungens befallning att med skärgårdsflottan attackera ryska örlogsflottan i Kronstadt, innehållande tillika en berättelse om alla brister vid den förra, som gjorde honom misstänkt hos konungen; hvaremot han stod i nära förtroende med de missnöjde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free