- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
60

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oinskränkt rättighet till krigs företagande vore honom oumbärlig, om han skulle kunna sluta och begagna sig af utländska förbund. Och på ytterligare invändning, att det kanske skulle räknas för föga ädelmodigt, om konungen nyttjade en stund, då största delen af nationen utmärkt för honom så mycket nit, att på dess bekostnad utvidga sin makt, svarades, att sådant skedde för nationens eget bästa och inhemska lugn, och att det vore 1786 års ständer, som med sina inskränkningar tvungit konungen att tänka på bommar. Jag vågade yttra, att jag ansåg de vid bemälda riksdag gjorda förklaringar såsom gagneliga för friheten och säkerheten; men konungen invände, att frondeurerna däraf lärt sig att bestorma konungamakten, som efter den tiden ej mera kunde vara trygg mot deras ingrepp. I hänseende till bristande penningetillgångar, undföll konungen, att han ansåg banken för en "trésor dormant"; men vid föreställning att det vore dess sedlar, som lättade och underhöllo all rörelse i landet, och att dess kredit var grundvalen för säkerheten af all egendoms värde, förklarade H. Maj:t sitt beslut, att aldrig tillgripa dess tillgångar för att därmed undsätta staten[1]. I öfrigt yttrade konungen sin fasta föresats att fortsätta kriget för att ersätta det förlorade fälttåget. Förgäfves föreställde jag, att stunden var förbi, sedan en surpris ej kunnat lyckas. Mig svarades, att Sverige skulle till våren kunna uppsätta 50,000 man i Finland, att konungen i Preussen skulle sysselsätta kejsarinnan uti Polen och tillika med England afhålla Danmark från deltagande i kriget till Rysslands förmån. Konungen tillade, att om Danmark ej kunde förmås att sitta stilla, var konungen däröfver ingalunda bekymrad, emedan H. Maj:t då vore så mycket säkrare om en engelsk flotta i Östersjön.

Emellertid arbetades med all styrka på riksdagsmannavalen. Därtill nyttjades å konungens sida domare, kronobetjente, med flere lägre


[1] I dessa samtal förekommo många andra besynnerligheter, hvilka borde förtigas, om de ej röjde en del af konungens karakter. Utan särdeles vördnad för det moraliska af religionen, egde denne herre mera förtroende för det mystiska, och hans annars upplysta själ var till och med smittad af vidskepelse. En mamsell Arfvidson, som länge snillat till sig penningar genom spådomar i kaffe, och en B[jörnram], som föregifvit sig kunna framkalla andar och förutsäga tillkommande ting (samt i anledning af därå aflagda förmenta prof, tillförne af konungen var nämnd till finsk tolk och kongl. sekreterare), rådfördes om utgången af närvarande saker och tillstundande riksdag. Konungen sade den förra hafva spått ett upplopp, men att konungen skulle segra; den senare åter hafva beslutit intaga sin nummer på riddarhuset, för att underteckna det märkvärdigaste beslut, någon tid blifvit träffadt. Den senare föregifne spådomen utmärkte kanhända blott det beslut, konungen själf fattat, som uppklarnade den 21 Februari.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free