- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
61

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ämbetsmän, i allmänhet mindre välfrejdade och med föga laggrannhet om utvägarne. Detta arbete lyckades efter önskan. Valen föllo till större delen på sådane fullmäktige, som ifrat mest emot arméen och adeln, eller ock kunde styras af lika tänkande personer. Uti mångfaldiga så städers som landsorters fullmakter, var dem ålagdt att bifalla allt hvad konungen till rikets allmänna väl föreslog. Och innan riksdagen begyntes, var utkast till privilegier för de ofrälse stånden redan uppsatt. I Stockholm inrättades klubbar och sammankomster till partiets sammanhållande och öfverläggningar strax efter nyåret. Lagman af Stenhoff, som i denna afsigt då genast gaf flere måltider, blef ock sedermera värd för en del fattige och merendels både till välfärd och heder förlorade adelsmän, hvilka för föda och en ringa dagslön hyrdes att tjena till motvigt för den pluralitet af patrioter, man på riddarhuset förutsåg. Det var ock för att gifva dessa föga aktade klubbar mera anseende, som konungen efter riksdagens begynnelse befallde flere landshöfdingar att då och då sig därstädes infinna.

En del af de nu nämnda mått var på visst sätt rättfärdigad genom patrioternas. De underläto icke heller att hålla trägna sammankomster. De smickrade sig att vinna de tre, eller åtminstone något af de ofrälse stånden, och att en gemensam känning af kriget skulle därtill bidraga. För öfrigt var bekymret öfver smädeskrifterna mot arméen och adeln dem så ömt om hjärtat, att de med deras beifrande och författarenas straff föresatte sig att begynna riksdagen. Ehuru större delen uppenbarligen tog finska öfverstarnes parti under föregifvande, att konungen själf hemligen förmått dem rill ryska beskickningen, och att deras fängslande och laga ansvar aldrig skulle komma att ega rum, änskönt fängelser redan för dem tillreddes på Fredrikshof, kom man dock på de klokastes råd öfverens att lemna orörd både frågan om deras förhållande och om anledningen till kriget, samt att väl tillstyrka fred, men dock icke undandraga sig utskylder till kriget, ifall den ej med hederliga villkor kunde vinnas, och så framt konungen uppriktigt uppgåfve rikets gäld. Rykten utspriddes emellertid, att ryska kejsarinnan hade fredsförslag färdiga, dem hon ärnade förelägga ständerna; och som vid samma tid blef bekant en på svenska författad, men från Ryssland insmygd upprorsanmaning, hvaraf grefve Meyerfelt genom skarprättaren i Lovisa lät på en gång uppbränna 1500 exemplar, så styrktes de ifriga royalisterna i den tanke, att fienden allt framgent inom riket underhöll stämplingar, samt att patrioterna vid riksdagen därtill voro redskap. Man talte om stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free