- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
64

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inställa till riksdagens öppnande, hade landtmarskalken med talemännen öfverenskommit, att ständerna den 31 Januari på brukligt sätt skulle påhelsa hvarandra. I anledning däraf voro alla stånden då hvart på sitt ställe församlade. Bondeståndet hade ock redan aflagt sin helsning, då landtmarskalken, utan att påminna sig en lika skyldighet från riddarhuset, åtskilde adeln, så att borgareståndets deputerade, som kommo att komplimentera adeln, funno ståndet åtskildt och därföre begåfvo sig i sådan afsigt till preste- och bondeståndet. Denna irring vållade, att presteståndet icke heller den dagen kunde aflägga sin helsning hos sina medständer, och ehuru riddarhusfiskalen affärdades till de öfriga stånden att därföre göra ursäkt, ansågs det likväl såsom brist i den tillbörliga aktning, stånden äro hvarandra skyldiga. Den 2 Februari sammanträdde de så tidigt om morgonen, att de försummade höflighetsbetygelserna likväl hunno verkställas, innan ständerna samlades i Storkyrkan till riksdagspredikans afhörande, som hölls af biskopen i Wexiö, magister Wallquist[1], och därefter på rikssalen.

Konungen, lysande af all den prakt, tronen plägar omgifva, helsade ständerna med sin vanliga vältalighet. Hans Maj:t begynte med en rörande målning af rikets våda, isynnerhet af Rysslands försök att genom sina stämplingar afsöndra Finland, hvars inbyggares trohet konungen med utmärkt beröm, och med undantag af få brottslige eller förförde, dels lemnade under lagens åtgärd, dels biltoge genom själfvillig landsflykt, uttryckligen ihågkom. Likaledes betygade H. Maj:t offentligen sin aktning, förtroende och kärlek för sin bror, hertigen af Södermanland, som, understödd af en tapper och ädelmodig adel, af oförfärade och erfarna sjömän, segrat på en öfveflägsen styrka. Vidare anfördes, att de stämplingar, fienden försökte på Sveriges östra gränser, blefvo snart förda till hjärtat af riket, genom uppväckande af oenighet och misstroende mellan konungen och hans undersåtare. Den fruktan, de faror, som omgåfvo riket, den osäkerhet, sinnena kastades uti af det som händt i Finland, den farhåga däraf uppkom, skulle kastas på konungens person, — och då han skulle anses för orsaken till alla olyckor, tillgifvenheten till honom förkolna, och tvedrägtsandan hos några, regeringssjukan hos andra, svaghet hos många, förtviflan hos hopen kasta riket i en så stor oenighet, att fienden skulle utan svårighet underkufva Sverige och föreskrifva de lagar, hvarigenom det bäst kunde hållas under oket. Konungen berömde de patriotiska dygder, som


[1] Över Rom. 14: 19.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free