Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därvid hos nationen uppvaknat, först hos allmogen, som frivilligt skyndat till fäderneslandets tjenst, samt sedan hos de öfriga stånden, hvaribland ock adeln nämndes såsom visande lika prof af nit. Mäktiga furstar hade förente tagit sig an Sveriges sak, och däribland en konung, genom de närmaste blodsband med Sveriges konungahus förknippad. Hans Maj:t försäkrade, att ingen älskade freden högre än han, men att han ville hafva den trygg och ärorik. Enda vägen att ernå en sådan vore att med kraft utföra kriget. Därtill väntade H. Maj:t ständernas biträde såsom i gemensam sak. Till slut följde eftertryckliga råd till enighet, mod och inbördes förtroende, hvartill ständernas egen ära och alla tiders erfarenhet borde dem uppmuntra; hvarföre de från sina öfverläggningar borde afskilja allt hvad till detta ändamål ej ledde, äfvensom konungen själf lofvade att uppoffra all personlig hämd. Sedan ständerna däruppå emottagit konungens allmänna proposition, innehållande en berättelse i allmänna ordasätt om hvad inrikes förefallit sedan sista riksdag, samt konungens vård om religionen, lagskipningen, vetenskaperna, landthushållningen och försvarsverket till lands och sjös, åtskildes de.
Följande dagen, den 3 Februari, voro ständerna å nyo uppkallade på rikssalen för att i så kalladt plenum plenorum i från tronen afhöra, hvad konungen särskildt hade dem att meddela.
Hans Maj:t gaf dem då muntlig och utförlig berättelse om rikets dåvarande märkvärdiga ställning såsom en orsak till deras sammankallande. Den innehöll hufvudsakligen detsamma, som den förlidet år emot Ryssland utfärdade deklaration och som till en stor del igenfinnes i brefvet från Finland, angående stämplingarne och Fredrikshamns-attacken. I början omförmäldes Europas allmänna ställning sedan nästlidne riksdag, patrioternas i Holland misslyckade försök emot ståthållaren, konung Fredrik II:s i Preussen död och fredens förstöring, sedan denne store skiljoman saknades. Vidare: huru Ryssland med en oafbruten beherskningslystnad, hvilken alltid utmärkt samma rikes politik, sysselsatt sig att undergräfva så Sveriges som sina andra grannars själfständighet, hvarom Polen, Kurland och Krim voro talande vittnen; att, medan det var i begrepp att utföra sin vidlyftiga eröfringsplan emot Ottomaniska Porten, hade det, i afsigt att hindra konungen i Sverige göra sistnämnde sin gamla bundsförvandt bistånd, sökt försvaga hans rike genom Finlands afsöndrande, hvilket, såsom ett själfständigt storförstendöme, skulle kastas under ryskt beskydd, ett förslag, redan 1742 fattadt i Petersburgska kabinettet, yppadt genom kejsarinnan Elisabeths då därom utfärdade manifest till finska nationen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
