Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stånden med några tillkallade ledamöter. Efter aflagd tysthetsed föreläste han dem ett förslag till en så kallad Förenings- och Säkerhetsakt, innehållande hvarjehanda jämkningar i regeringsformen (det hittills förborgade, men förnämsta ändamålet med hela riksdagen) till konungamaktens och allmänna stillhetens befästande. De fingo därvid § för § göra sina erinringar, hvilka dels följdes, dels utställdes till vidare öfverläggning. Sedan sammanträdet var slutadt, begärde ärkebiskopen att tala med H. Maj:t, hvilket bifölls. I närvaro af biskop Wallqvist och prosten Nordin förklarade han då, att den föreslagna akten ej blott innehöll förändringar i regeringsformen, utan vore att anse som en alldeles ny regeringsform; att om fördenskull H. Maj:t ärnade föredraga den till ständernas bifall, kunde han omöjligen hindra sig att däremot göra de kraftigaste föreställningar, grundade på sin och konungens ed, sin pligt mot öfverhet, fädernesland och medborgare, emedan om han ej hade ett rikt arf att lemna sina barn, ville han åtminstone öfverantvarda dem ett ärligt namn. "Jag vill", skall han tillagt, "af eftervärlden icke nämnas såsom den förste ärkebiskop efter Gustaf Trolle, som bortskänkt mina landsmäns frihet och lagliga rättigheter". Konungen, brydd af denna hans öppenhjärtighet, sökte förgäfves öfvertala honom och gaf honom slutligen betänketid till följande dagen. Men ärkebiskopen var orygglig i sitt beslut, hvaraf han dock för sig minskade hedern genom den svagheten att begära få säga sig sjuk, under hvilken förevändning konungen ock tillät honom vara hemma, hvilken civila arrest för honom räckte långt fram i Mars månad. Prosten Nordin har berättat mig, att ärkebiskopens motvillighet gjort en ganska elak verkan, i det konungen, som tillförne skall ärnat låta hvart stånd för sig företaga Säkerhetsakten till utlåtande, därefter beslöt föredraga den i pleno plenorum. Jag lemnar detta i sitt värde, öfvertygad både om ärkebiskopens goda uppsåt och bristande styrka. Han blef sedermera på båda sidor illa anskrifven. Konungen, som redan under skakningarne förlidne hösten funnit honom vacklande, yttrade före riksdagens början, att han icke visat den abandon för konungens sak, som H. Maj:t haft skäl att fordra. På tillfrågan hvad H. Maj:t menade med abandon, svarades: "sådant nit som Stockholms borgerskap visat".
Följande dagen (d. 18 Febr.) föreföllo vid konungens hof åtskilliga förändringar. Flere personer af konungens tillgifnaste, otröstliga öfver hvad sig tilldragit, begärde nedlägga sina ämbeten för att undvika misstanke för delaktighet däruti och inför allmänheten ådagalägga sitt omdöme däröfver. Ibland dessa voro kronprinsens vice guvernör, öfversten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
