Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till aktens underskrift biskop Lindblom såsom presteståndets vice talman, men han vägrade den, ehuru konungen därom flere gånger påminte. Sedan biskopen, efter ständernas skilsmässa från rikssalen, ytterligare anmält, hvad som därstädes blifvit belefvadt, uti sitt stånd, och inhemtat dess bifall att å dess vägnar bestyrka Säkerhetsakten med sin underskrift, meddelte han densamma först följande måndagen, hvarefter äfven de öfriga talmännen underskrefvo.
Någon har varit nog orimlig att föregifva, det jag i hemligt förstånd med konungen gjort min föreställning mot Säkerhets-aktens antagande. Utom mitt samvete bör sunda förnuftet freda mig mot denna misstanke. Hvad vann konungen [genom] att arbeta mot sig själf? Men de, som se finesse i allt, bry sig aldrig om det sannolika. Allenast de kunna svärta en god eller oskyldig gärning, finna de nog dem som sätta tro därtill.
Så snart konungen åtskilt ständerna, beslöt jag att genast uppvakta H. M. Vid utgången från rikssalen fann jag tårar i många ögon, äfven de stelaste mäns, och — om det är förlåtligt att nämna sig själf ibland så många vigtigare ämnen — en erkänsla för mig, som yttrades i omfamningar och välsignelser. Jag träffade i konungens garderobe min aktningsvärde vän, kanslirådet von Rosenstein, betagen af den ömmaste sinnesrörelse, och som gjorde mig sällskap både under det jag väntade på företräde hos konungen, som ännu hade Rådet församladt inne hos sig, och sedermera vid min uppvaktning.
Jag kysste konungens hand och förklarade, att samma hjärta, som af nit för fäderneslandet nyss utgjutit sig, vore färdigt att uppoffra sig för hans person, om så påfordrades, men att min öfvertygelse ej tillåtit mig tiga, om jag ock därmed skulle ådragit mig den olyckan att misshaga min konung och välgörare. Konungen afbröt mig, sade: "Vous avez fait la plus belle peroraison que j’ai jamais entendue", tog mig i famn, kysste mig på kindbenet och tillade: "Eh bien, vous voyez si je sais rendre justice", under det kanslirådet Rosenstein berömde hvad jag gjort och han sade sig bort göra. Jag yttrade vidare, att om Hans Maj:t så godt syntes, ville jag hädanefter gärna afhålla mig från riddarhuset, för att visa det hvarken personlig afsigt eller motvilja styrt mina steg. Men H. Maj:t förklarade, att sådana misstankar aldrig kunde träffa mig, och att ehvad jag funne mig befogad att tala eller göra, visste H. Maj:t härflyta af renaste uppsåt. Talet föll sedan på Säkerhetsakten, hvilken jag af en enda åhörd läsning icke kunnat tillräckligen fatta, hvarföre konungen lemnade mig den till genomseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
