- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
103

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arresteringarne. Hans memorial lades på bordet, men andra föreställde olagligheten af elektorsval i detta en timme förut anslagna plenum med så starka skäl, att det med oförrättadt ärende måste åtskiljas.

Sålunda var denna dag förfluten, i svenska tideböckerna alltid en af de märkvärdigaste, mindre hedrande för nationen än för adeln, mindre smickrande för själfva konungen än han väntat. Det var ögonskenligt, att han begått en missräkning, den blott hans fintlighet någorlunda godtgjort. Han hade trott genom injagad fruktan tysta adeln, men hotelserna hade upplifvat dess mod. Sedan nästan alla dess kända talare voro med våld undanröjde, upphofvo sig nya röster, som förde frihetens språk med lika nit, om ej med lika styrka. Man kan ej neka, att sådant utmärkte en själfkänsla, som icke tål att regementsförändringar anställas likasom för lek, som icke gifver sig vid första uppfordran och som icke antager bojor under namn af frihet; men i hufvudsaken var dock föga vunnet, och jag lämpade strax på adeln Frans I:s bekanta ord: Tout est perdu hors l’honneur. Tre stånds bifall till Säkerhetsakten och de få patrioters stillatigande, som ibland dem funnos, lofvade adeln föga understöd. Man har skäl att klandra denna feghet. Isynnerhet faller en sådan förebråelse billigt på flere ledamöter af presteståndet. Således voro till exempel biskop Bezelstjerna i Westerås och prosten doktor Ahlström kände såsom ifriga patrioter. Den förre, en gammal och ansedd ämbetsman, försedd med fullkomlig riksdagsvana; den senare egde mycken urskillning och talegåfva samt hade lofvat, att icke med stillatigande låta sig påtrugas någon regeringslagarnes förändring. Han hade efteråt den svagheten att tillstå, det rädslan för fängelserum och straff bundit hans tunga; men många misstänkte både honom och flere att genom andra skäl vara vunne.

Konungens första bekymmer var att finna en vice landtmarskalk. Efter ett förslag, som blygsamheten förbjuder mig nämna, förtrodt åt biskop Lindblom och kanslirådet Elers, som äro mina sagesmän, och hvilket (i fall det annars varit allvarligt) den ifrågavarande personen nödgats afslå, om dess medelmåttiga grad i ämbetsvägen icke frälst honom ifrån anbudet, stannade konungen med sitt val på öfversten vid amiralitetet, Pehr Liljehorn, en gammal erfaren riksdagsman, illslug, kall och oböjligen ståndaktig, färdig till allt, utan laggrannhet, blott för belöning den enda royalist, som vid denna riksdag med någon styrka låtit sig höras på riddarhuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free