- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
115

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och son af den berömde bonde-talmannen Olof Håkansson) skola visat sällsynt skicklighet. De adlige ledamöterna voro väl af oppositionen, men dock antingen så foglige, att konungen ej fann skäl att klaga, eller ock ej så vuxna verket, att de stort kunde uträtta. Lagman Spaldencreutz gjorde sig isynnerhet förtjent af konungens bifall. Friherre Mannerheim, friherre Lantingshausen och grefve Adolf Hamilton lära visat något mera sträfhet; och jag hörde konungen själf säga, att den sistnämnde gjort påminnelser, hvilka konungen aldrig tålt af grefve Fersen, men nu afslagit med samma ton, hvarmed H. Maj:t fordom besvarat hans infall i hofsocieteten, där han var känd för ganska caustique.

Efter långt betänkande och i anledning af många böner redan före riksdagens början, äfven af friherrar Armfelt och Ruuth, hade konungen tagit det parti att för utskottet uppgifva hela riksgälden, bestyrkt, med behöriga handlingar och räkenskaper. Konungen hade alltid ansett denna gäld för sin ensak och en obetydlig omständighet till rikets väl. "Det bär sig väl i min tid", var gärna hans svar på föreställningar däremot. Men nu var detta förtroende oundgängligen nödigt, emedan bristerna borde kännas, innan botemedlen kunde förordnas. Det banade vägen till flyttning af hela riksgäldsförvaltningen ifrån konungen till riksens ständer, hvilket förmodligen var förnämsta skälet hos friherre Ruuth att tillstyrka detta steg, hvarigenom han i framtiden undkomme allt ansvar.

Utskottets öfverläggningar höllos emellertid ganska hemliga. Deras första verkan viste sig genom det biträde af 26 tunnor gulds förskott utur banken, som uppå hemliga utskottets anmodan bankoutskottet beviljade kronan[1]. Vid 1786 års riksdag var ett ansenligt


[1] Märkligt var själfva expeditionssättet från hemliga utskottet till bankoutskottet, hvilket alltid stiliserades såsom i konungens namn, t. ex.:

Utdrag af protokollet, hållet inför Kongl. Maj:t uti rikets ständers hemliga utskott den 13 Mars 1789.

Under de, med Kongl. Maj:ts nådigste tillstånd, uti hemliga utskottet förehafde öfverläggningar, som angå riksgäldskontoret och de därtill anslagna fonder, har utskottet befunnit, att detta verk ibland annat njuter af rikets ständers bank en diskonteringsrätt af 200,000 r:dr sp., hvilken förmåns bibehållande utskottet finner vara för inrättningen framgent oumbärlig; men som hemliga utskottet tillika anser nödigt att blifva underrättadt, huruvida, i den händelsen riksgälden
hädanefter skulle komma under rikets ständers egen garanti och förvaltning, banken då skulle kunna göra sitt biträde mera vidsträckt, så beslöts att rikets ständers bankoutskotts underdåniga utlåtande skulle inhemtas, till hvad belopp och med hvad villkor ett sådant understöd kunde meddelas.

                                        På nådigste befallning:
                                        O. E. Lagerheim.

Statssekreteraren Schröderheim och kammarrådet Lagerholm förde protokollet till skiftes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free