- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
119

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man minst förmodat finna bland deras antal, brigadchefen och öfversten friherre Hastfehr, som öppnat fientligheterna, njutit konungens utmärktaste förtroende och välgärningar, men efter blockaden af Nyslott, den han upphäfvit emot konungens ordres, blifvit beslagen med en misstänkt brefväxling med ryske generalmajoren Schoultz, hvarföre han miste befälet och, för att lagligen tilltalas, togs i fängsligt förvar. Han ankom till Stockholm i första dagarne af Mars månad tillika med sin adjutant, kapten Fieandt, och den 9 därpå följande generalmajoren friherre Armfelt, öfverstarne friherre von Otter, Montgomery, Hästesko, grefve Leyonstedt, öfverstelöjtnanterna friherre Otto Klingspor och af Enehjelm samt kapten v. Törne, hvilkas antal efter någon tid öktes med majoren friherre v. Kothen och öfverste Anckarsvärd. För alla dessa officerare blefvo fängelserum utsedda på Fredrikshof, hvarföre, till mera utrymmes vinnande, friherre Stierneld, direktören Frietzsky och öfverste Almfelt afskickades till Drottningholm.

Vid general Armfelts och de på en gång medförde officerarnes annalkande, som skedde i aftonskymningen, var mycken pöbel dem till möte vid Järva och beledsagade dem in uti staden med hädelser, under det en eskorterad trupp ryska fångar, som äfven samma dag ankom, liksom tjente till en bittrare förebråelse emot dem. Samtlige dessa officerare (utom öfverste Anckarsvärd, emot hvilken intet ämbetsbrott kunde anföras, utan hvilken blott var gripen såsom statsfånge) ställdes genast under fiskaliskt tilltal inför generalkrigsrätts-divisionen af krigskollegium, som hade sitt första sammanträde den 14 Mars och sedan med all flit fortsatte sitt arbete. Dess protokoller befordrades till trycket, äfvensom de, hvilka höllos vid flera krigsrätter, denna tiden sysselsatta att ransaka och afdöma oordningar under förflutna årets fälttåg[1].


[1] Här kan äfven beqvämligast antecknas en obehaglig händelse, som tilldragit sig i slutet af Februari månad, men nu först i Stockholm blef känd och begynte omtalas. En svensk officer vid namn Benzelstjerna var i Köpenhamn gripen för det han velat tända eld på den där på redden liggande ryska eskadern. Denne man, af tvetydig fräjd, hade efter flere äfventyr låtit bruka sig som svensk spion i Köpenhamn och nyttjade bekantskapen med en engelsk skeppskapten O’Brien för att tillhandla sig hans skepp, det han försåg med brännbara ämnen, i mening att vid första lägenhet utlöpa och fullborda bemälda anslag. Engelske kaptenen, som ock var i förtroendet, betingade sig särskildt arvode för hvart ryskt skepp som uppbrändes, 3000 r:dr för hvarje och 5000 r:dr för tredäckare. Men när han skulle få den betingade summan för skeppet, tillställdes den honom, uppå svenska ministern friherre d’Albedyhls anvisning, uti secunda växlar hos en viss bankir, herr Gustmeyer, till ett belopp af 12,000 r:dr uppå Carl Grill i London, och påskrifne, att prima-växlarne afgått till accept. Detta gjorde honom tvekande, och som han ej på annat sätt kunde förnöjas, helst Gustmeyer icke kunde förmås att prestera någon ny prima, sedan den, som sagdt är, redan var afsänd, upptäckte han hela anläggningen för danska ministèren. Friherre d’Albedyhl sökte förgäfves i sitt hus rädda Benzelstjerna; förgäfves bjöd han till att få honom bort; pöbeln, i full rörelse, hotade honom själf, och han måste ej allenast förmå Benzelstjerna att själf gifva sig fången, utan lät ock öfvertala sig att för egen person hemligen resa öfver till Skåne. — Denna händelse gjorde mycket uppseende och skallade kring hela Europa i anledning af danska ministèrens därom utfärdade cirkulär-not med de bittraste klagomål, helst, om den tillärnade branden kunnat verkställas, troligen både danska flottan uppgått i rök och den delen af staden, som kallas Amalienborg, blifvit mycket skadad. Emellertid lät H. Maj:t förklara, att han ansåg Benzelstjernas företag med afsky. Rättegången mot honom vittnade ock om all aktning för Sverige och slöts med en dödsdom öfver honom och engelske skepparen, som förvandlades i lifstids fängelse. Samma rättegång har dock yppat skäliga misstankar, att Benzelstjerna till sitt anslag inhemtat råd af general Toll, samt att denne, sedan han därom skickat kurir till Stockholm, gillat och tillstyrkt detsamma; jämväl ock, att flere betydande personer i Stockholm varit medvetande, hvaribland statssekreteraren baron Ruuth, som ock genom föranstaltande om penningar m. m. det befordrat. Ryska eskadern hade någon tid förut legat infrusen nära svenska vallen, hvarifrån konungen då förgäfves sökt den oroa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free