- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
126

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtminstone ej kunde betagas att i detta ömma ämne hos konungen andraga enskilda besvär. Denna fråga sade vice landtmarskalken sig ej kunna upplösa. Han undvek på flera vis allt svaromål på de upprepade föreställningar härom gjordes, till och med låtsade sofva och gaf därigenom anledning till ett och annat kitsligt infall. Slutligen tog han sin staf, förklarade sig nyttja sin rättighet enligt riddarhusordningen att förordna tider och stunder till "deliberationerna", då han nu afbröt sammankomsten och gick ut af riddarhuset, hvarpå ståndet oförtöfvadt åtskildes.

Så aflopp den öfver tre veckor uppskjutna öfverläggningen på riddarhuset om Säkerhetsakten. Det påstås, att konungens resa till Drottningholm, som så sorgfälligt af vice landtmarskalken tillkännagafs, haft till föremål att föra fricorpsen till Stockholm för att tvinga adeln; att den jämväl var satt i marsch på vägen till hufvudstaden, men att något mummel uppstått bland truppen, som var missnöjd och ville hafva högre traktamentspenningar, hvaraf konungen blifvit föranlåten att göra halt och, under förevändning att han blott velat se deras färdighet att marschera, låta dem vända om.

Utslaget på riddarhuset var ingalunda oväntadt, men förtörnade konungen icke desto mindre. Följande dagen nyttjade ock H. Maj:t tvenne utvägar att ådagalägga sitt missnöje och ringa afseende på adelns afslag. Den första var den befallning, han meddelte kanslikollegium, att förbjuda tryckningen af alla dictamina till protokollet på riddarhuset dagen förut. Den andra föranleddes af den bondeståndet öfvergångna förlust af sin talman, hvilken aflidit af peripneumoni. Om utnämnande af en ny talman gjorde ståndet genom deputation hos konungen strax efter dess lever underdånig ansökning; och H. Maj:t förordnade genast därtill riksdagsbonden ifrån Vesterbotten Anders Andersson, densamme som först i sitt stånd väckt frågan om dess privilegier; en slug bonde, hvilken allt sedan 1786 års riksdag uppehållit sig i Stockholm och drifvit rättegångar. Som denne var en af de deputerade, framkallades han strax att aflägga talmans-eden, uti hvilken bland de grundlagar, han utfäste sig att efterlefva, Säkerhetsakten af den 21 Februari äfven var inryckt och uttryckligen nämnd.

Uti de plena, som de ofrälse stånden till månadens slut hade, föreföll i öfrigt ingenting märkvärdigt. Fruktan för allt för dryg känning af bevillningen verkade mångfaldiga memorialer och betänkanden af ledamöter i borgare- och bondestånden, som under flera förevändningar sökte undandraga eller minska detta besvär för sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free