Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
adeln dels nekade, dels förklarade, dels åtrade denna dag sina underskrifter å bemälde besvärsskrift[1].
Men det märkvärdigaste återstod af dagens göromål. Det föreslagna svaret till konungen rörande Säkerhetsakten företogs till granskning. Detta var öfver måttan väl skrifvet och innehöll korteligen: att ridderskapet och adeln önskade förblifva vid 1772 års heligt besvurna regeringsform, utan all förändring eller rubbning, på de skäl: att ett krig efter Sveriges hushållsförfattning och arméens inrättning icke kan börjas utan att medföra den af alla mest tryckande beskattning, och i anseende till rikets läge och gränsernas vidd icke utföras utan största våda för folkets välfärd och egendom, hvarföre svenska konungar aldrig före 1680 utan ständers samtycke egt en sådan rättighet; att den i 1 § konungen tillegnade makt, att skipa lag och rätt såsom han nyttigast finner, aldrig lärer af H. Maj:t åstundas, hvilket ock synes följa af 2 §, men att orden i en grundlag icke utan våda kunna vara tvetydiga; att personliga säkerheten ej är fulleligen bevarad genom de orden i 2 §, att ingen till lif, ära, lem och gods må fördärfvas, om icke uttryckligen tillägges, att ingen utan efter lag må fängslas, äfvensom ämbetsmäns säkerhet att ej entledigas utan ransakning och dom, då sysslan ej är förtroendes, är af lika vigt i ett fattigt land som säkerhet om all annan välfången egendom; att, ehuru beskaffenheten af den höga domstol, som i 2 § omförmäles, icke är ridderskapet och adeln bekant, synes den dock stridig mot regeringsformens innehåll om justitiemåls afgörande i justitierevisionen och de personers beskaffenhet, som den böra bekläda; att, emedan beskattningsrätten ej tillbörligen synes kunna af svenska folket utöfvas, utan då det såsom ständer församlas vid riksdagar, sådant med uttryckliga ord bör vara fastställdt; att rikets ständers rättighet efter 42 § regeringsformen att för tronen frambära hvad de för riket anse gagneligt, är af lika angelägenhet för ett fritt folk, som aldrig till missbruk ledande, då konungen behåller sin makt att bifalla eller afslå; att 9 §, som stadgar, att regeringsformen af 1772 i de omständigheter Säkerhetsakten ej ändrat, förblifver i sin kraft, lemnar föga säkerhet i dess hufvudsakliga del, då 1 § tillägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
