Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen alla riksvårdande ärendens skötsel såsom honom nyttigast synes; att ridderskapet och adeln undanbådo sig allt hvad Säkerhetsakten inskränker i deras privilegier såsom ländande till ståndets försvagande, och fördenskull slutligen förbehöllo sig att städse få orubbade förblifva vid hvad 1772 års heligt besvurna regeringsform förmår, jämte hvad 1779 och 1786 års riksdagsbeslut bokstafligen innehålla.
Detta utkast blef med mycket bifall emottaget. Men den 16 Mars, då beslutet fattades, hade de meningar, hvilka här hufvudsakligen voro sammandragna, varit i så måtto olika, att en del allenast tillstyrkt ett afslag å Säkerhetsakten uppå adelns vägnar, en del åter (och de fleste) en formlig protest däremot, såsom vore den kraftlös och ogiltig utan alla fyra riksståndens enhälliga samtycke. Denna sist nämnda omständighet fanns icke i svaret vidrörd och gaf friherre Bielke anledning att föreslå en tilläggning till slutet af svaret af den mening: att, änskönt 1786 års riksdagsbeslut stadgar, att i lagfrågor utom privilegii- och bevillningsmål tre stånds sammanstämmande beslut må gälla såsom ständernas enhälliga, icke däraf någon styrka kan dragas till en sådan deras rätt hvad grundlagen beträffar, såsom hvilken ej kan förändras utan konungens och alla fyra ståndens enhälliga beslut. Denna tanke, innehållande i andra ord en protest, fann, såsom allt hvad opposition innebar, mångfaldiga medhållare, försvarades af friherrar Duwall, Wachtmeister, grefve Claes Lewenhaupt, friherrar Rappe, Düben och professor von Schulzenheim m. fl. samt gaf anledning till långvariga diskurser, under det vice landtmarskalken använde all sin skicklighet att genom undanflykter och tidsutdrägt undvika proposition, hvilken ofta, men med fåfäng häftighet, i flera timmar yrkades och af friherre Düben med den erinran, att vice landtmarskalken är skyldig proponera, icke hvad han själf vill, utan hvad ridderskapet och adeln vill. Men vice landtmarskalken stod i det längsta fast vid sitt beslut att blott till bifall proponera svaret utan tilläggning och uthärdade med köld, oftast med tystnad, den hetta och buller, som mer och mer uppväxte.
Ändtligen, efter åtskilliga jämkningar i ordasätten af den tillagda slutmening, och sedan vice landtmarskalken (förmodligen genom budskickning till konungen) fått tillstånd att göra proposition mera instämmande med ridderskapets och adelns önskan, skedde den mot aftonen, på följande sätt: "Bifalla ridderskapet och adeln det föreslagna svaret till konungen, med tilläggning till slut, näst efter orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
