- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
143

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utskottets ledamöter, friherrar Rappe och Mannerheim samt lagman Spaldencreutz, att hela gäldmassan, enligt utskottets betänkande, borde garanteras; att billigheten fordrade det, då all gälden tillkommit för rikets skull, och att kreditens vidmakthållande gjorde det oundgängligt, samt att frågan om betalningen, såsom ett medel att uppfylla garantien, vore alldeles skild ifrån närvarande ämne samt borde särskildt afgöras. De tillade, att konungen lofvat använda flera andra ressurser, om hvilka han gjorde sig hopp att godtgöra så stor del af gälden, som därmed kunde afbördas, samt att, om genom en mellankommande fred utgifterna kunde blifva mindre än de nu påräknade, slika besparde medel skulle komma staten till godo, etc.

Medan dessa samtal med all styrka fortsattes, ankom från konungen en biljett till vice landtmarskalken af innehåll, att hemliga utskottets betänkande vore en så sammanhängande kedja, att om någon länk afbrötes, vore allt förloradt. H. M. erinrade därföre om nödvändigheten för ridderskapet och adeln att bifalla det, lika såsom de andra stånden därtill visat sin böjelse, och att H. M. ej ville eller kunde emottaga annat svar än ett ovilkorligt ja eller nej, genom hvilket senare likväl fäderneslandet skulle gå förloradt.

Denna oförmodade brytning förorsakade allmän jäsning och hetta. Första tanken var, att ridderskapet och adeln skulle begära uppskof med denna öfverläggning; men sådant vägrade vice landtmarskalken. Därnäst föreslogs att hos konungen därom göra underdånig föreställning; men flera vägrade sitt bifall till denna utväg, emedan adeln ej behöfde begära lof till de beslut, den fattade. Dessa och flera förslag voro blandade med klagomål och de lifligaste uttryck af missnöje öfver adelns kränkta rättigheter, öfverläggningsfrihetens störande genom kongl. befallningar o. s. v. Man ropade, än att adeln borde taga sitt beslut efter skäl och öfvertygelse, än att rikets välfärd borde blifva högsta lagen. Under denna villrådighet på riddarhuset yttrade konungen åt en adelsman, som uppvaktade honom, att om ej adeln inginge i samma beslut som dess medständer, blefve H. Maj:t omsider tvungen till den ytterlighet, att antingen i ett plenum plenorum nedlägga kronan (en coup d’éclat, som förr både varit föreslagen och af ryktet utspridd), hvilken blefve honom för tung, då ett helt stånd af hans undersåtare motarbetade all hans åtgärd till rikets räddning; eller ock att kasta sig hel och hållen i de ofrälse ståndens armar och begära råd, huru han skulle bete sig. Det säges, att i denna senare händelse plan redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free