- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
148

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

yttranden afgåfvos till protokollet, som nästan alla däruti instämde, att allmogen var oförmögen att bära hvad bevillningsutskottet föreslagit och fördenskull tillstyrkte, att det anonyma förslaget med vissa jämkningar måtte antagas. En del föreslogo högre afgifter för adelns rusttjenst, eller af presternas vederlag; en del, att ståndet skulle uppskjuta sitt utlåtande, intill dess medständerna stadgat sina tankar i detta ämne. Bekymmersammast var, att mångfaldiga yrkade, det bevillningen ej skulle ställas på längre tid än två till tre år. Sekreteraren påminte väl om deras erkänsla för konungens många välgärningar och därjämte, att fastställande af en viss tid för bevillningen skulle tvinga konungen att efter dess förlopp göra riksdag samt således göra inbrott i hans genom regeringsformens 38 § förvarade rättighet, att endast när honom godt synes sammankalla ständerna. Men allt var utan påsyftad verkan. Under detta ankom statssekreteraren Schröderheim med bud och helsning af konungen, att genom de utvägar, Hans Maj:t af sina bundsförvandter med säkerhet hade att vänta, i anseende till det mäktiga bistånd, de af honom åtnjutit, ärnade Hans Maj:t så understödja rikets utgifter, att allmogen i sin bevillning kunde njuta lindring. Men oaktadt denna nådiga försäkran fortsattes öfverläggningen med lika oro. Talmannen vägrade i anledning af sin ed proposition om viss termin för bevillningen och kunde ej förmås till annan än följande: "Bifaller bondeståndet det till bevillnings och krigsgärds utgörande senast inkomna anonyma projekt med de förändringar, ståndet antagit i anseende till personella afgifterna och tobaksafgiften? Vinner nej, företages utskottets projekt under öfverläggning." Den godkändes och besvarades med ja, så att anonyma förslaget gillades; men de, som tillstyrkt bevillningstermin af två à tre år, läto ej därföre sin talan falla. De yrkade votering; och då sekreteraren utbrast i hårda ord, förklarade sådant för förräderi, hotade med konungens onåd samt att låta efterskicka vakt, undsade de sekreteraren tillbaka och fördubblade sin enständighet. Mer än 50 ledamöter antecknade sig till protokolls för den tanke, att bevillningen måtte antagas för ej längre tid än 3 år.

I sådant buller åtskildes ståndet utan något visst beslut och utropade på gator och i gränder, att de ledo våld; på sin klubb voro de så ostyrige, att sekreteraren ej tordes visa sig. Jag själf träffade bönder efter några dagar, som jag aldrig känt, hvilka på öppen gata ställde talet till mig, sade sig vara förlorade, om ej adeln instämde i deras påstående om bevillningens bestämmande till tre år. De sade sig ej mer hafva någon öfverläggningsfrihet och bitterligen ångra att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free