Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år. Sedan fördenskull redan den 16 beslut var fattadt att lägga bevillningsutskottets förslag till grund för öfverläggningarne, utarbetades därvid flera nödiga jämkningar. Den 17 blef ståndet besökt af statssekreteraren Schröderheim, hvilken, förrättande hofkanslersämbetet, å konungens vägnar framförde samma nådiga helsning som den 15 till bondeståndet. Icke desto mindre och oaktadt hvad af hemliga utskottets ledamöter anfördes, att fullmäktige i riksgäldskontoret voro instruerade att så fort ske kunde nedsätta bevillningen, förblef en stor del af ståndet alldeles vid sin mening att ingalunda antaga bevillningen på obestämd tid. Det var likväl icke förr än sedan hela bevillningsförslaget blifvit genomgånget och granskadt, som denna vigtiga fråga den 20 kom under öfvervägande. Det påstås, att många motvilliga ledamöter därtill med gällande skäl blifvit beredde. Herrar Björkman, Bladh, Sacklén, Westin, Eckerman m. fl. utmärkte sig genom de kraftigaste betänkanden att bevisa, det hvarken ständers rätt medgaf eller rikets säkerhet kräfde en obestämd bevillningstid. Men de hade strömmen emot sig, och efter en het öfverläggning begaf sig ståndet till omröstning öfver talmannens proposition i anledning af lagman Håkanssons tillstyrkan om bifall till bevillningens fastställande till nästa riksdag, under förbehåll att ständernas riksgäldskontor, så snart rikets omständigheter tilläte, enligt sin instruktion nedsatte bevillningen i den mån möjligt blefve; hvilket med ansenlig öfverröstning bejakades.
Adeln, som vid denna riksdag merendels sist åtspordes, emedan de minst behagliga svar därifrån väntades, fick plenum öfver bevillningen den 20 April; men den dagen vidrördes icke hufvudsaken, utan det förr nämnda anonyma förslaget jämte ett eller annat dessutom framgifvet upplästes och lades på bordet. Riddarhuset bibehöll föröfrigt sin ton alldeles oförändrad. Öfverjägmästaren Tigerhjelm yrkade, att som riksdagen snart syntes nalkas sitt slut, riksdagsbeslutet med det första måtte ridderskapet och adeln meddelas och justeras samt, i händelse det mot förmodan skulle innehålla något om Säkerhetsaktens antagande, att ridderskapet och adeln i förväg däremot måtte uttryckligen protestera. Detta bejakades enhälligt, dock utan vice landtmarskalkens proposition. Friherre Bielke föreställde, att vördnad och erkänsla föranlåtit ridderskapet och adeln att låta måla sina framfarne landtmarskalkars porträtter, hvilka till en åminnelse af deras förtjenster förvaras samlade inom riddarhusets murar, men tillstyrkte, att landtmarskalken grefve Lewenhaupts porträtt hvarken måtte af riddarhuset påkostas eller inrymmas bland dess företrädares;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
