- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
159

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

saker märkvärdiga. De som således viste sig nitiska att förspilla sitt stånds rätt voro: vice landtmarskalkens måg och son, öfversten friherre Raab och löjtnanten Liljehorn, samt öfverstelöjtnanten friherre Pfeiff, hvilken förut både på rikssal och riddarhus talt emot Säkerhetsakten, en hyrd spion, hvilken under sken af ifrig patriot smugit sig in i oppositionens förtroende och gjort om allt trogen berättelse på hög ort. Friherre Hjerta, herr Ridderstorm m. fl. kunna med stillatigande förbigås.

Emellertid underlät ej konungen att göra nya och mer bevekliga föreställningar. Han bad adeln besinna, huru ömt konungen älskat dem och de honom tillbaka; huru de olyckligtvis nu liksom lefvat i äktenskapsskillnad; att H. Maj:t vore kommen att försona sig med dem; att de redan visat H. Maj:t de ömmaste vedermälen af nit, och isynnerhet att ett ord ifrån honom på det ärofullaste sätt ändrat deras beslut rörande garantien för riksgälden; att H. Maj:t i dag väntade sig en lika hugnad; att hvad angick deras rätt till tids utsättande för deras beskattning, vore det ett ämne, som vid lugnare tider kunde framdeles utredas; att H. Maj:t nu icke vill bestrida deras öfvertygelse i det målet, men allenast uppmana deras nit att glömma, att uppoffra rättigheter den stund det allmännas bästa sådant äskade. Efter dessa förberedelser gjorde H. Maj:t proposition: "Bifaller ridderskapet och adeln bevillningen, enligt bevillningsutskottets betänkande till nästa riksdag?" Häruppå svarades med ja och nej. Det tycktes dock vara märkligt, att nej hade mycken öfvervigt. Men konungen tackade i de ömmaste ordasätt för bifallet och befallde riddarhussekreteraren uppsätta protokollsutdrag därom, som genom en deputation de andra stånden genast borde meddelas.

Denna oförväntade uttydning förorsakade mycket buller. Ibland fördubblade nej och utrop: "Vi hafva icke bifallit!" framträngde flera talare med nya föreställningar, dem konungen blott svarade: "Saken är afgjord"; och på några andras (hvaribland grefve Ribbing) protester: "Jag anser som en riksförrädare den, som vill ändra beslutet." Emellertid var protokollsutdraget färdigskrifvet. Vid dess uppläsande yppades bullret med förökad häftighet. Man hörde bland oredigt sorl somliga begära votering, andra reklamera medfödda rättigheter och redan fattade beslut. Konungens närvaro återhöll på intet vis de upphetsade sinnena. H. Maj:t yttrade då: "Det händer mig och ridderskapet och adeln hvad ofta förr söndrat goda vänner: vi hafva ej förstått hvarandra. Jag vill ingalunda qvälja de rättigheter, ridderskapet och adeln

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free