- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
163

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

adelns œconomica gjorde vice landtmarskalken hvarjehanda påminnelser, synnerligen mot de föreslagna penningeföräringar och arvoden åt riddarhusbetjeningen; men denna ogenhet, i ett ögonblick då den alldeles var onödig, höjde allenast missnöjets sorl emot honom in uti sista stunden, och utskottets tillstyrkande blef till alla delar gilladt. Till tidens vinnande företogo ridderskapet och adeln inga nya val af bankofullmäktige, utan fortsatte sitt förtroende för de nuvarande. Flera dagar tillförne hade presteståndet genom ordentligt val bibehållit sina fullmäktige i samma verk, men borgareståndet gjort ombyte och därtill för sig utsett sin talman, rådmannen Liidberg, fabrikören Apiarie och bryggaren Abraham Westman, en af royalisternas häftigaste ifrare och som förflutna året utmärkt sig genom sin nitälskan mot de med afsked från Finland återkomne officerare, samt mot friherre Carl de Geer, hvilken mot den samlade pöbeln sökte taga dem i försvar.

Riksdagspredikan hölls af biskopen i Åbo, doktor Gadolin, öfver Jeremiæ kap. 17 v. 7. och var af en studerad orthodox enfaldighet, utan någon blandning af politik, lik sin författare, som under ett sken af ödmjukhet var en af de illsnidigaste riksdagsoperatörer.

Därefter hade hemliga utskottet en timmes sammanträde, att till slut bringa sina göromål; hvarefter konungen begaf sig på rikssalen, där ständerna voro samlade. Åtskilliga befarade ännu, att någon slutlig fråga skulle af konungen väckas om bekräftelse på Säkerhetsakten, änskönt både främmande ministrar och andra personer, som ej till ständerna hörde, voro därtill kallade och närvarande, såsom vid slika högtidligheter var vanligt. Denna farhåga blef dock ogrundad och öfverflödig. Man kan vid detta tillfälle anmärka, att utom hertiginnan och prinsessan, hvilka låtit öfvertala sig att bevista denna akt med de fruntimmer, som till deras uppvaktning hörde, icke mer än två hofdamer voro tillstädes, och kammarjungfrur uppfyllde de rum, som de förnämsta fruntimmer annars pläga intaga.

Talmännens afskedstal, konungens och riksdagsbeslutets uppläsande voro de enda händelser, som vid detta tillfälle föreföllo. Konungens tal var författadt i mycket allmänna ordalag utan syftning åt något af det förbigångna. Adeln anfördes af vice landtmarskalken, och den verklige landtmarskalken var denna dag, såsom annars, hos sitt stånd osynlig. Då efter ståndens förafskedande från rikssalen, adeln sammanträdde på riddarhuset och vice landtmarskalken skulle antvarda stafven åt äldste grefven för att återställas konungen, var ingen grefve tillstädes. Vice landtmarskalken måste då själf fara upp på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free