- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
186

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

missbruk voro begångna. Hvad medikamenterna angår fanns ock apotekaren, men ej herrarne, verkligen brottslig; men det föregifna kalkblandade mjölet var levereradt genom själfva generalmajoren Toll.

Under allt detta kan dock ej nekas, att allmänheten något svalnade i nit för kriget, särdeles allmogen. Trägna skjutsningar, dryga rekryteringar, hvarjehanda leveranser, som lemnades obetalda, påökta kronoutlagor — vållade åtminstone en ledsnad därvid, som dagligen tilltog. Det är redan anmärkt, att propositionerna om frivilligt manskaps utgörande och vargerings uppsättning i flera landsorter blifvit med nej besvarade. Missbrukad värfning hade i campagnens början verkat missnöje så i Stockholm bland handtverkssocieteterna som i landsorterna, hvaremot konungen ock utfärdade en kungörelse, som dock ej afhalp oordningarne. Man trodde sig ock märka någon ändring i Stockholms borgerskaps tänkesätt, då vid uppsättande af borgmästareförslag 1789 om sommaren, rådman Liidberg ej därtill fick tillräckliga röster, utan i stället tre deciderade personer af oppositionen därtill uppfördes, nämligen rådmännen Wallin, Riisberg och Schrickel; fastän genom upplifvande och tillämpning in casu af en äldre författning om detta slags förslag, Liidberg ändå sedermera till borgmästare utnämndes.

Under denna invärtes söndring, hvarvid en del af adeln genom oförsigtigt prat liksom rättfärdigat hetsningen emot sitt stånd[1], stod det i gemen illa till i riket. Handeln var detta år, liksom det förflutna, afstannad; ostindiska skeppens inaktivitet, hvilka ej utskickades, och förlusten af frakter gjorde riket skada på millioner, och svenska fartyg ruttnade i utländska hamnar. Rikets egna finanser voro i det beklagligaste skick. Riksgäldskontorets sedlar uppfyllde landet efter hand, och i den mån deras kredit aftog, jagade allt banko- och speciemynt utur rörelsen. Däraf härrörde agio mellan banko- och riksgäldsmyntet, först till 4 procent och fram mot hösten till än högre. Så snart detta märktes, kommo fullmäktige in till konungen med förfrågan i anledning af deras instruktion, huruvida flera sedlar måtte utfärdas eller ej. Regeringen lät af sådan anledning höra bergs- och kommersekollegierna, huruvida de ansågo riksgäldssedlarne uppfylla ändamålet af ett för rörelsen nödigt representativt mynt. Deras utlåtande var olika; och fann bergskollegium därvid inga betänkligheter, men kommersekollegium desto vigtigare, hvilka med all styrka ådagalades. Konungens


[1] Baron * * * * yttrade t. ex. att han med glädje skulle se 20,000 ryssar inqvarterade i Stockholm, och major Bilberg, att han med nöje skulle vilja lotsa in ryska fartyg i svenska skären.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free