Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen där skulle tillbringa hela vintern; men ändtligen anträdde H. Maj:t i slutet af November öfverresan till Sverige och ankom natten mellan den 1 och 2 December till Stockholm, åkande de fyra sista milen på bondvagn.
H. Maj:t gaf följande dagen lever, syntes vara vid lugnt sinne och arbetade träget. Hans förra gunstlingar och förtrogne tycktes hafva förlorat sin influence. Baron Armfelts anseende syntes minskadt; baron Ruuths var längesedan förbi. Regeringen blef entledigad från dess besvär, som upphörde genom konungens återkomst, och presidenten grefve Munck, som därutinnan varit ἀυτος ἐφα, afskickades till Carlskrona att med generalmajor Toll, kontreamiralerna Chapman och Nordenskiöld utgöra en kommitté, som skulle hafva sjörustningarne till föremål. Detta var signalen till öfveramiralen grefve Ehrensvärds afskedsansökning, som därigenom uteslöts från all befattning med de ärenden, hans kall tillkommo. Den beviljades i Februari.
Mot hertigen af Södermanland dolde H. Maj:t icke sitt missnöje. Han liknade sitt krig vid konung Carl XI:s, då allt gått väl till lands och allt illa till sjös. I general-krigsrätten öfver finska cheferna och officerarne gjordes den förändring, att generalmajoren v. Hermanson därifrån entledigades och skickades till Skåne för att där föra befälet öfver trupperna. Samme generalmajor hade under loppet af rättegången visat sig mindre nitälskande mot de anklagade än som äskades. Han hade velat, att grefve Fersens och friherre Carl de Geers namn, hvilka på en lös obestyrkt berättelse blifvit i protokollerna inflickade såsom misstänkte att hafva skickat en viss kapten Elmén till Ryssland 1788, skulle supprimeras, för att icke i en lättsinnig publiks sinne väcka ohemula misstankar och hat emot redan olagligen misshandlade personer. Men denna laggrannhet misstycktes. Generalmajor Hermanson lenmade vid sitt afträde sitt votum försegladt, i hufvudsaken af innehåll, att han ej kunde neka det de anklagades gärningar efter lagens bokstaf voro brottsliga och straffvärda, men att deras afsigter syntes hafva varit välmenta. Detta votum, värdigt en gammal militär, som talte efter öfvertygelse, men ingalunda en lagkarl, som måste döma efter lag, kunde aldrig upptagas, men gjorde honom själf illa anskrifven. Hans ställe i generalkrigsrätten fylldes af öfverhofstallmästaren grefve Lewenhaupt.
De föreställningar, som gjordes H. Maj:t om angelägenheten af en snar fred, förkastades med den förklaring, att finska nationen aldrig skulle tillåta den utan under villkor, hvilka kejsarinnan ej ännu ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
