Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid afskickade herr Liston härom genast efter konungens utlåtande en kurir, som gick från Stockholm den 6 Januari 1790. Denne var en fransos och blef bestulen i Södertelje. Han saknade snart både depecher och sina andra saker, återreste till Stockholm och höll sig där flera dagar uppe utan att anmäla sig hos herr Liston. En stark misstanke föll därigenom på kuriren själf, helst sedermera alla sakerna igenfunnos utom depecherna. Man trodde då, att någon främmande minister, särdeles den kejserlige, grefve Ludolf, vunnit kuriren för att få del af depechernas innehåll; men han skall hafva fulleligen urskuldat sig. Rätta förloppet och sammanhanget begrofs sedan i mörker och hemlighet. Och herr Liston måste nöja sig med att skrifva om sina depecher, som efter 14 dagar affärdades med en homme de confiance, herr Sidney Smith, hvilken följande sommar med mycken heder och kredit tjente konungen i kriget.
Kejsarinnan meddelade emellertid konungen i Preussen ett svar rörande fredsverket med Sverige, som utmärkte hennes högmod i all sin vidd. Hon vore färdig, hette det, att antaga hans mediation med villkor, att konungen skulle betyga ånger öfver det krig, han företagit, att Nystadske och Åboske frederna skulle bekräftas och allt förblifva in statu quo före kriget; att turkiska kriget ej skulle nämnas; att en regeringsförfattning måtte vidtagas, som hindrade konungen att utan ständernas vetskap sammandraga sin armé; och att amnesti måtte beviljas alla dem, som under kriget blifvit ställde under tilltal och dom. Dessa villkor, icke gjorda att antagas, kommunicerades konungen genom preussiska ministèren. Preussiske generalen Wurmser sades ock vid samma tid hafva fått ordres att hålla sig marchefärdig mot liffländska sidan med 40,000 man. Utgången visade, att detta var blotta demonstrationer, äfven så väl som Englands gifna hopp att nästa sommar låta 20 skepp utlöpa i Östersjön, i händelse fred mellan Ryssland och Sverige ej dessförinnan kunde vinnas, och synnerligen i fall Danmark ville blanda sig detta år i nordiska kriget, såsom berättades, och hvarom mera nedanföre.
Fredsnegociationerna fördes annars å vår sida med en duplicité, som, förknippad med de medlande makternas stridiga interessen, ej annat knnde än göra dem högst inbundna och kinkiga. Konungen ville hafva penningar af Preussen, hvarifrån äfven något erhållits förlidet år. Det troddes ock, att Preussen mot hypothek af Pommern gärna därtill skulle bifalla. Men så snart England märkte, att Preussen syftade åt denna utvidgning, lade det hinder i vägen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
