Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om ett år ej tålte detta ställe[1]. Med ett ord, allt hans väsende röjde yttersta egoism.
Till konungens hof anlände från det ryska generalmajoren von der Pahlen, att komplimentera öfver freden och företräda en minister, intill dess ett särskildt sändebud hit ackrediterades. På samma vis hade H. Maj:t ock till Petersburg afskickat generalmajoren Stedingk. Senare på året gåfvo båda hofven offentligen tillkänna deras beslut att till hvarandra afsända till inbördes vänskaps och aktnings betygande hvar sin extraordinarie ambassadör, hvartill från Sverige nämndes öfverstekammarjunkaren, generalmajoren friherre Taube och från Ryssland generalen Igelströhm, som vid ordenskapitlet den 22 November, tillika med general Platen, baron Armfelt, riksrådet grefve Oxenstjerna och presidenten grefve Munck, utnämndes till riddare af Serafimerorden.
Vänskapen med ryska hofvet syntes af alla utvärtes demonstrationer nu vara äfven så stor som missförståndet för några månader tillbaka. Kejsarinnan gick däruti så långt, att hon skickade en kurir till Stockholm, som det sades, enkom med bref till konungen för att pressera baron Armfelt att snart antaga det honom gifna S:t Andreæ-ordensbandet. General Stedingk njöt en utmärkt distinktion framför alla andra främmande ministrar vid hennes hof och admitterades i hennes intimaste societet.
Däremot var vänskapen med andra hof så mycket mera kallnad, isynnerhet med Porten. Konungens deklaration i Constantinopel om den slutna freden skedde genom dess minister Heidenstam och baron Brentano, hvilken, med fullmakt att vara öfverste i svensk tjenst varit ärnad att gå såsom volontär i turkisk tjenst, men för negociationernas skull kommit att qvarstadna i Constantinopel. Deklarationen innehöll, att H. Maj:t sett sig nödsakad att sluta fred för att sauvera sitt rike, sedan Spanien redan interesserat sig till H. Maj:ts förmån och de fördelaktigaste villkor till förbättring af Sveriges gräns varit anbudna; att H. Maj:t från krigets början enständigt yrkat, det ingen separat fred skulle af honom slutas utan tillsammans med Porten, och att Krim måtte Porten återställas; att Ryssland förklarat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
