Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordalag. Det innehöll, att de ärenden, nu voro lemnade åt detta kollegii omsorg, voro för obetydliga att sysselsätta ett rikets kollegium och alldeles icke förtjenade den kostnad, statsverket däraf måste vidkännas, samt att H. Maj:t af sådana skäl beslutit, att amiralitetskollegium från antalet af rikets kollegier alldeles borttaga och upplösa. Tvenne amiralitetskammarråd förordnades sedermera att såsom direktörer förvalta amiralitets-krigsmanskassan, under öfverinseende af statssekreteraren för sjöärendena. Kanslikollegium och kammarrevisionen förespåddes en lika indragning; men den kom dock icke till verkställighet. En gemensam öfverdomstol för krigsmakterna både till sjös och lands upprättades ock under namn af kongl. krigshofrätt uti Stockholm i stället för den förut vanliga generalkrigsrätten och amiralitetsöfverrätten. Ordförande och ledamöter skulle ombytas såsom i dessa, och tillika utfärdades en rättegångsordning, i kraft hvaraf alla sådana militärer rörande mål, som ej anginge tjensten, skulle höra under civilt forum.
I April månad uppväcktes ett allmänt bekymmer öfver de mest hotande liknelser till ett nytt krig. England tog, törhända för sent, det parti att med vapen söka förmå Ryssland till fred med Porten, och en stor flotta var redan beordrad att till Östersjön utlöpa. I denna ställning, då ett sjökrig snart syntes oundvikligt i svenska farvatten, blef neutraliteten nästan en omöjlighet. Både Ryssland och England begärde ock, att Sverige skulle förklara sig, och gjorde propositioner. Man afbidade med otålighet det beslut H. Maj:t i detta vigtiga ärende skulle taga. Det försäkrades, att baron Armfelt redan för flere månader tillbaka genom de mest vigtiga skäl blifvit förmådd att icke vara engelska interesset vidrig[1]. En engelsk flotta i Östersjön skulle, då Sverige mot England hyste ovänliga tänkesätt, helt och hållet kunna förstöra dess handel och däremot såsom vän kunna skydda oss mot alla farligheter ifrån Ryssland. Icke desto mindre var dock konungen mycket mera benägen för Ryssland, och anförde att han icke kunde fördraga, att man ville föreskrifva lagar åt en så stor prinsessa som kejsarinnan, samt att han vore för god frände att däruti taga del. Lyckligtvis stillades denna storm, innan den hunnit uppväxa. Engelska nationen yttrade så mycken vedervilja för expeditionen mot Ryssland, att ministären fann godt inställa densamma. Sverige fick behålla ett nödigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
