- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
240

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blef han nu tillika med drottningen strängt bevakad; nationalförsamlingen satte sig i utöfning af exekutiva makten och utnämnde ledamöter att inhemta upplysningar om konungens flykt. Flere personer blefvo arresterade och de tillförne inom nationalförsamlingen, ja öfver hela riket söndrade sinnen syntes af denna katastrof sammanföras till ett och samma tänkesätt, som var att uppoffra allt för friheten och konstitutionen.

Konungen af Sverige emottog i Aachen tidningen om denna fruktlösa entreprise med mycken oro. Han skref genast till sin ambassadör i Paris, baron Staël, en depesch, som ej allenast utmärkte det ömmaste deltagande i franska konungahusets olycka, utan ock innehöll, att H. Maj:t ansåg efter Ludvig XVI:s deklaration allt hvad nationalförsamlingen gjort såsom nult och dem såsom rebeller, samt att ambassadören icke af dem fick någonting muntligen eller skriftligen emottaga, icke heller konferera med statsministern grefve Montmorin, sedan han af nationalförsamlingen emottagit direkta ordres.

En påsyftad kontrarevolution i Frankrike blef så mycket omöjligare, som konungens försök att undkomma mot honom samlat hela nationens missnöje. Att med vapen återsätta Ludvig XVI i sin forna myndighet blef således den enda återstående plan, hvilken dock saknade nödigt stöd, så länge kejsaren var villrådig, såsom både af naturen försigtig och i behof att menagera sina nederländska undersåtare, samt konungen i Preussen svag, dess ministèr af delade tänkesätt och dess undersåtare nog allmänt missnöjde. I dessa mindre gynnande omständigheter tröstade sig dock H. Maj:t vid de utmärkta vördnadsbetygelser, som de fransyska emigranterna bevisade honom. Han emottog besök af Monsieur och grefven af Artois samt prinsen af Condé. Vid hans promenader kring Aachen infunno sig ofta förnäma fransyska damer, som sträckte händerna mot honom såsom en skyddsgud. Han afhöll sig ej heller från den själfsmickrande anmärkning, att i stället för att Ludvig XV i Versailles 1771 med en beskyddares röst lofvat att aldrig öfvergifva honom, var han nu den, af hvilken Ludvig XV:s sonson och Maria Theresias dotter väntade det mest verksamma beskydd. Generallöjtnanten grefve Bouillé, som i Metz förgäfves förklarat sig för sin konung och därifrån måst sauvera sig till Luxemburg, hvadan han mot franska nationalförsamlingen lät utgå ett skrytande men overksamt manifest, utnämndes till generallöjtnant i svensk tjenst, med 3000 r:drs lön, samt hans son till öfverste och generaladjutant med 1000 r:drs lön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free