Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom svensk förtjenar grefve Axel Fersen den yngre att nämnas för den delaktighet, han egt i konungens af Frankrike flykt, den han med all förmåga befordrat och jämväl beledsagat, men haft den lyckan att rädda sig till Brüssel. Han nyttjades sedermera af konungen i Sverige till ytterligare anstalter rörande franska sakerna, gjorde ock i sådant afseende en resa till Wien och var in petto utnämnd till svensk ambassadör vid franska hofvet, enär omständigheterna sådant kunde tillåta. Emellertid blef han ackrediterad svensk minister i Brüssel med 6000 r:drs appointement, dock ännu i tysthet och utan att uppenbarligen däraf ega titel.
Sedan hoppet att förmå kejsaren och andra makter till snara verkligheter emot Frankrike försvunnit, beslöt konungen af Sverige att lemna Aachen och åter begifva sig till sitt rike. H. Maj:t anträdde hemresan den 25 Juli, och den skedde så skyndsamt, att konungen d. 3 Augusti var i Stockholm. Han vidtog sitt vanliga lefnadssätt för somrarne och flyttade till Drottningholm, där det öfriga hofvet äfven befann sig. Mästare öfver sig själf, visade han en oförändrad munterhet, men dolde icke sin harm emot filosoferna och franska rebellerna. Det dröjde ock ej länge, innan man nästan allmänt kände, att nya förslag voro å färde till nationalassembléens betvingande med vapen; att konungen ärnade efter två månader åter begifva sig utrikes, att 12,000 man svenska trupper skulle konjungeras med tyska, spanska och sardinska ännu denna höst m. m. Men penningebristen lade det vanliga oöfvervinnerliga hindret i vägen för dessa vidt utseende företag.
Konungen fortfor emellertid att hela hösten dela större delen af sin tid mellan franska angelägenheterna och sina nöjen. En omständighet, som hos alla välsinnade gjorde bekymmer, men hölls så hemlig som möjligt var, bör ej lemnas obemäld. Det var ett slags mjältsjuka, som efter konungens återkomst begynte besvära kronprinsen och icke allenast gjorde honom tungsint och håglös för både nöjen och göromål, utan äfven, utan eller på de obilligaste anledningar, misstänksam. Han trodde sig vid alla tillfällen röna köld eller förakt, och fattade därföre en motsvarande vedervilja mot många personer. Man fruktade för de farligaste följder af denna sinnesförvillelse, hvartill man trodde sig finna grunden i prinsens barnsliga harm att ifrån regent se sig nedsatt till undersåte. Allvarsammare och mildare föreställningar och tiden medförde en önsklig förändring efter några veckor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
