Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sådan reglering af staten, att någon ny gäld ej mer måtte falla riket till last.
Den således till 8½ millioner nedsatta nya krigsgälden tillstyrkte vidare utskottet ständerna att garantera och låta till betalning påföras riksgäldskontoret: till följe hvaraf utskottet ansåg oundgängligt, att lån- och betalningsafgiften samt 1789 års bevillning måtte fortfara, dock att de till det mesta måtte få i kontorets egna kreditsedlar utgöras. Men till understöd i kontorets nödvändiga utgifter af speciemynt kunde likväl utskottet ej undgå att tillika tillstyrka, det vissa procent efter särskild beräkning för hvarje stånd af berörde kontributioner måtte betalas i bankosedlar. Ytterligare föreslogs, att all diskontering med kreditsedlar måtte tillegnas riksgäldskontoret enskildt, och alla andra verk, manufakturdiskonten undantagen, därmed upphöra, samt alla observationsmedel efter revisionen öfver krigsomkostnads-räkenskaperna riksgäldskontoret anslås, hvilken revisions snara och allvarsamma verkställande konungen lofvat anbefalla. Utskottet uppgaf däruppå det vigtiga förslag, att alla utredningskommissionens förskrifningar (utgörande vid pass 4 millioner eller 240 tunnor guld) måtte på 10 år inlösas med riksgäldskontorets sedlar samt 2 procents årlig ränta, såsom ock att krigskommissariatets förskrifningar, eller så kallade Fahnehjelmar, måtte med iakttagande af nödiga försigtighetsmått genast mot samma kontors sedlar få ombytas[1]. Vid riksgäldskontorets fullmäktiges göromål hade väl funnits, att händelser, som vid reglementets författande ej blifvit föresedda, vållat afvikelser från vissa föreskrifter, hvilket vid annat förhållande kunnat medföra ansvar; men att af andragne gällande skäl något annat, än hvad fullmäktige gjort, likväl icke varit till görande, hvarföre de frikallades från allt ansvar i hvad ej rörde själfva räkenskaperna, dem de nu församlade revisorer egde att pröfva. Slutligen föreslogos vissa ändringar i tiden till revisorernas sammankomster, deras antal, straffet för efterapningsbrott af riksgäldssedlarne, samt att, som konungen ej användt det kreditiv på riksgäldskontorets garanti, H. Maj:t vid sista riksdag blifvit meddeladt, detsamma nu måtte förnyas.
Detta betänkande blef i hela dess vidd och genom ett slags acklamation vid första uppläsandet bifallet af de tre ofrälse stånden, sedan de ledamöter, som begärt, att det måtte få hvila på bordet, därifrån under hvarjehanda förevändningar blifvit afhållne. Men hos adeln lades det på bordet, och då det den 21 Februari åter upptogs till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
