Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverläggning, uppstodo däraf många och särskilda meningar. Man anförde ej utan skäl, att då olyckligtvis riksgälden ifrån 21 millioner r:dr vid sista riksdag nu vore ökad med 8½ millioner och således utgjorde en summa af nära 30 millioner, syntes de tillgångar, som varit påräknade till ansvarighet för ofvannämnde 21 millioner, nu blifva otillräcklige; att kreditsedlarnes tillväxt i anledning af hemliga utskottets tillstyrkande skulle, då inga nya fonder voro utsedde till deras godtgörande, minska deras värde och följaktligen höja det redan öfverklagade agio mellan riksgälds- och bankomyntet; att löntagares och alla deras villkor, som nödvändigt behöfde bankomynt, därigenom skulle blifva odrägliga; och att den del af bevillningen, som efter hemliga utskottets förslag borde utgöras i speciemynt, skulle i samma mån blifva mer och mer dryg, samt slutligen i brist på tillgång till specie- eller bankomynt icke kunna betalas. Man förlorade sig i dessa reflexioner, som blott gingo ut på svårigheterna af det uppgifna förslaget, utan att gifva anledning till något bättre. Ledamöterna af hemliga utskottet själfva vidgingo, att deras tillstyrkande vore behäftadt med stora ofullkomligheter, men en nödvändighet, då icke allenast de skiljaktiga tankar, adliga ledamöterna af utskottet hyst, blifvit overksamma emot de ofrälse ledamöternas pluralitet, utan ock all föreställning om statsverkets biträde till gäldens afbördande afslagen, till följe hvaraf och då man ej ville göra en riksbankrutt samt icke heller ansåg möjligt att undersåtarne kunde åtaga sig ytterligare förökta pålagor, ett så beskaffadt kreditsystem, som det utskottet uppgifvit, syntes vara den enda utväg, i närvarande bekymmersamma ställning varit att vidtaga.
I anledning af sakens vigt och diskursernas mängd föreslog grefve Ribbing, att afgörandet måtte uppskjutas till morgondagen. Häremot gjorde väl landtmarskalken någon svårighet; men då adelns flesta ledamöter syntes i samma önskan instämma, medgaf han, att målet ännu en dag måtte få hvila på bordet, dock med uttryckligt förbehåll att det morgondagen skulle afgöras.
Detta korta dröjsmål hade så nära gifvit utbrott åt en eld, som med en lycklig försigtighet blifvit qväfd under hela riksdagen intill denna stund. Konungen upptog det såsom ett brottsligt motstånd mot hans afsigter, såsom ett tilltagset försök att emot dess och trenne stånds sammanstämmande mening utdraga riksdagen, hvars slut konungen med en obeskriflig otålighet efterlängtade. Det är en sanning, att konungen hört en spådom, det riksdagen, i händelse den utdroges till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
